Jag är inte människa. Inte idag, inte igår, inte på några dagar. Jag lever i en bubbla där jag andas plugg, x-jobb, ångest. Jag lever i svett och fettigt hår, spänningar i tandköttet och svullna armar (?). Spänningar i axlar också. Tror att mitt skrivbord är för högt för mig alternativt är stolen för låg. Tror att mycket av min smärta beror på ergonomiska brister. Den som ändå hade en arbetsterapeut med fri tillgång till verktyg och tillbehör. Ibland går det framåt och smidigt med skrivandet och jag är glad. Ibland går det extremt segt, ingenting är bra och jag är bitter. Idag har varit en väldigt seg dag. Inte på samma sätt som den var seg i förrigår då jag ingenting fick gjort, då jag låg i sängen med mensvärk och hopplöshetskänslor och dagen bara for iväg. Nej, idag har jag suttit och varit aktiv med skolarbete hela dagen, flera timmar i sträck, men det har gått så.jävla.segt.och min hjärna har bara fungerat stundvis. Det har tagit mig exakt hela dagen att skriva två A4 med 1,5 radavstånd. Det hade varit super om det var kvalitet. Det är det inte. Det är värdelöst dåligt för att ha tagit en hel jävla dag. En hel dag. Kl 18 tänkte jag att "nej men nu måste jag avsluta skiten, SKÄRPNiNG" och skulle bara fixa det sista. En dag då hjärnan fungerar hade det tagit en timme. Jag blev klar NU. Kl 00.30. Jag har glömt tid och rum och mobil och internet och sociala livet. Och ändå varit så jävla ineffektiv. Skit också. Ibland vill jag bara inte vara jag. Hoppas på en bättre dag imorgon.