Jag jobbade igår och fick tillfälle att jobba tillsammans med en kollega som jag tycker får ta onödiga kommentarer av andra kollegor ibland. Jag tror inte att andra menar att låta halvspydig men jag har reagerat på att hon ibland får kommentarer som kan uppfattas så. 

 

Så i ett försök att inte vara en av de som ger småspydiga kommentarer försöker jag vara pratglad och snäll och glad. För jag uppskattar hennes sällskap och jag tycker att hon gör ett bra jobb. Hon är supervänlig och får en bra kontakt med kunderna. 

 

Vi pratade om allt möjligt och så kommer vi in på Malmö och hon frågar:

- Men varför vill du bo i Malmö? Är det för att du har familj där?

- Ja, jo.. dels det. Min familj, mina vänner, jag är uppväxt där men också för att Malmö är Sveriges bästa stad.

- Nej usch! Jag gillar inte Malmö?

- Va? Inte? Har du varit där?

- Ja min faster bor där så vi har varit där ibland.

- Jasså.. ja. Nä men jag gillar Malmö av massa anledningar. Dels så finns där många barn- och ungdomsprojekt som man startar och som man provar innan de kommer till andra delar av Sverige. Vilket ger mycket möjlighet för barn och ungdomar. Malmö har också bra möjligheter för alla intresseområden för där finns mer att göra, finns massa olika sorters människor och pubar och områden som attraherar på olika sätt. Men framför allt att där finns saker att göra för alla smaker. Dessutom är det nära anslutning till massa som finns runtomkring (syftar på Köpenhamn, flygplatser, shoppingcenter). 

- Nja. Jag gillar det inte alls faktiskt.

- Men berätta.. varför tycker du inte om Malmö? Vad är det du ogillar? Du är nämligen den första jag fått höra från vår generation som varit där men som inte gillat det.

- Nej.. det är det väl inte?

- Jo, på riktigt faktiskt. Jag har hört Malmöbor som varit trötta på Malmö och jag har hört om folk som aldrig varit där att de inte tycker om Malmö men av folk som kommer utifrån... är du den första som varit där och som ogillat Malmö av de jag stött på. 

- Ja men jag vet inte riktigt men där känns så stelt. Det är bara en massa höga byggnader, betongbyggnader och det är så himla stelt. 

(?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!)

- ... jaha.. ? va? 

- Ja. Men sen är det också för en anledning som kanske inte är riktigt rätt men.. jag och min vän skulle dit och se Rihanna. Och så ställde hon in! 

- Ah! Jag minns det. Men hahaha, du kan ju inte ogilla Malmö för att Rihanna ställer in en konsert?

- Haha, nej kanske inte. Men så hade vi redan börjat förfesta och så får vi det här smset om att konserten är inställd så tänkte vi, ja men vi går ut och festar då.. men då var det ingenting öppet på en måndag? Jag menar, det är väl Sveriges tredje största stad?

.....

...

..

.

.. 

 

Ärligt?!

Inte konstigt att hon får småspydiga kommentarer. Det är för att hon själv är småspydig.

 

1. Finns det klubbar öppna på måndagar i den här staden?! Svar; nej!

2. Fanns det klubbar öppna på måndagar i den staden du kommer ifrån (en håla uppåt i landet). Svar; nej!

3. (eller plus för den som föredrar det ;)) Betongbyggnader och att det känns stelt? Skojar du? Har du missat kanalen, parkerna, havet, Bo01, Lilla torg, möllan? Det är super ostelt och superfint. Inte exakt överallt kanske men det är inte tomt och öde som det är här.

 

Nu låter det som om jag är en hater till alla som ogillar Malmö. Så är det absolut inte. Men anledningen ska fan vara någon än något som inte finns här eller i den stad personen själv kommer ifrån. Ogillar man en stad för att det inte finns klubbar öppna på måndagar så bör hon inte tycka om denna staden heller. Kanske Berlin i så fall. Vilket också är en alldeles underbar stad.

Jag är riktigt dålig på att underhålla en blogg. Eller på att hålla en blogg vid liv i alla fall. De enda gångerna jag har massa ideér om vad jag ska skriva om är när jag inte har en blogg. Det talar liksom för sig själv då. Så här är det dött och sen lever bloggen en kort stund och sen är den död igen. And on and on.

 

Exempelvis så hade jag velat skriva om helgen då mina fina vänner överasskade mig med att dyka upp fler än vad planen var. Den plan jag var medveten om i alla fall. Vi hade en riktigt nice helg. Med riktigt nice mat, tårta, snacks och massa gott. Dock tar det ju en del energi att vara ett gäng människor i en lägenhet där ingen egentligen har ett eget rum. Förutom jag och min man som bor här förstås. Det tar också energi att man är väldigt olika individer som vill olika saker. En av oss åkte hem en och en halv dag för tidigt. Hen var inte alls intresserad av lördagens aktivitet och tyckte att vi andra pratade om det hela tiden och lessnade. En annan stressade oss andra omedvetet genom att inte aprovea samma aktivitet men var med på att vi andra skulle utföra den bara den tog slut snabbt. 

 

Finns HÄR! 

På fredag kommer finfina vänner hit och förgyller mitt liv. 

 

Jag är lycklig ända in i själen! 

 

Längtar!

Dagarna på praktiken flyger förbi. Vissa dagar har jag ingenting att göra, vilket betyder att inga möten, samtal eller testningar är inbokade. Ändå räcker tiden inte till. Det är så mycket mellanarbete som "inte räknas" men som måste göras. Idag skulle jag ha en testning på två timmar. Den blev avbokad och jag suckade högt och irriterade mig över hur ofta psykiatripatienter avbokar. Anledningen var helt legitim och det gör absolut ingenting men när man är inställd och förbered på någonting som inte blir av så blir man lite irriterad. Jag tänkte att det ändå var skönt för då kunde jag gå hem tidigt idag. Går jag tidigt kan jag springa förbi stan och köpa hem lite vin och en jacka jag spanat in och sen ändå orka gosa med min man.

 

För att få något gjort skrev jag en lista med saker jag behöver göra. Jag hann med alla punkter utom två varav den ena hann jag börja på. Jag trodde att det (skriva ihop en bakgrundanamnes) kunde slängas ihop på en tjugo minuter men icke sa nicke. Det är sjukt mycket svårare att formulera ett psykologutlåtande än jag trodde. Eller ja, svårare och svårare.. det beror väl del på erfarenhet och patientens historia. Det gäller att få ihop en historia där information från anhörig, gamla anteckningar från tidigare vårdinstanser och information från patienten själv ska bli formulerad på ett sätt så att de dels hänger ihop och dels "låter bra". D.v.s. inte är upprörande eller fomulerat så att patienten inte känner igen det. 

 

Men det är bra att jag vet det. Denna vecka har jag ganska många tomma luckor med "ingenting att göra" och den tiden behöver jag verkligen lägga på att utforma psykologutlåtanden. Nästa vecka däremot.. den börjar med tre patienter på måndagen varav det ena är en testning på två timmar. Kul! 

 

Dagen slutade med att den plötsligt var 17 (alltså en halvtimme senare än jag egentligen "slutar") och jag blev sen till stan och sen till pendeln och kom hem strax innan 20. Livet som pendlare. Ah!

 

Dock - ingen huvudvärk! Yeay! 

Är nöjd med dagen allt som allt.