Ah!
Ja men förstås. Haha. Min enorma smärta i axlarna berodde på träningsvärk. Vi storhandlade på Hemköp igår och var hem påsarna. Det är inte långt men jag fick så ont för att de var så tunga. För mig i alla fall. Haha.
// Klenis
Smärta
Jag har så sjukt ont i mina axlar. De är så fruktansvärt ömma att jag inte ens kan bli masserad. Knappt smekt.
Undrar varför jag spänner mig så mycket. Är jag orolig? Stressad? Sover jag fel? Behöver jag en bättre kudde? Är det tanden som gör att jag spänner mig för att slippa känna tandvärk?
Vad jag vet mår jag okej. Dock rör jag mig väldigt lite och sitter eller ligger eller sittligger i antingen sängen eller soffan. Idag satt jag ute i solen och läste en timme. Behövde D-vitamin (eller va det nu är för bokstavsvitamin solen ger) och det gjorde mig gott tror jag.
Har dessutom fått plugg gjort. Så förutom smärtan är detta en bättre dag än igår.
Jag ska jobba ikväll. Just nu känner jag inte alls för det. Jag blir dock alltid glad när jag är på jobb så det gör mig nog gott att gå dit ändå. Kanske. Jag behöver ändå byta miljö och komma ifrån min isolering.
Undrar varför jag spänner mig så mycket. Är jag orolig? Stressad? Sover jag fel? Behöver jag en bättre kudde? Är det tanden som gör att jag spänner mig för att slippa känna tandvärk?
Vad jag vet mår jag okej. Dock rör jag mig väldigt lite och sitter eller ligger eller sittligger i antingen sängen eller soffan. Idag satt jag ute i solen och läste en timme. Behövde D-vitamin (eller va det nu är för bokstavsvitamin solen ger) och det gjorde mig gott tror jag.
Har dessutom fått plugg gjort. Så förutom smärtan är detta en bättre dag än igår.
Jag ska jobba ikväll. Just nu känner jag inte alls för det. Jag blir dock alltid glad när jag är på jobb så det gör mig nog gott att gå dit ändå. Kanske. Jag behöver ändå byta miljö och komma ifrån min isolering.
Inte bra men lite bättre.
Har fått lite skolarbete gjort.
Nu ska jag gå och lägga mig. Äntligen. God natt.
Har fått lite skolarbete gjort.
Nu ska jag gå och lägga mig. Äntligen. God natt.
Mående; piss
Senaste dagarna har jag varit i ett likgiltigt jag-skiter-i-allt-och-bryr-mig-inte-om-något-mode och varit deppig. Jag vaknar på dåligt humör och orkar inte göra något. Orkar inte prata med någon, orkar inte träffa någon, vill bara isolera mig. Helst vill jag inte lämna sängen över huvudtaget men gör det ändå. Mest för att det är jobbigt att ligga ner för länge. Jag får ont. Men också för att jag vill inte ligga kvar i sängen för mycket eftersom den ska förknippas med att "sova" endast.
Jag känner att jag inte har tid till jobbsökande och skoluppgifter jag ligger efter med eftersom jag har så mycket med xjobbet nu men sanningen är att jag har all tid i världen, jag har bara ingen lust. Jag känner mig inte ens stressad trots att det egentligen är det jag är. Hade jag varit stressad hade jag kunnat använda stressen och ångsten till att vara effektiv. För det är så jag fungerar under stress. Istället är jag bara superlikgiltig och energilös. Till och med nu i skrivandets stund har jag svårt att hålla ögonen öppna. De svider. Jag vill bara gå och lägga mig igen.
Idag ska jag dock skatta de två sista filmerna och kontrollera en sista och sen är vi klara med den delen av arbetet. Ah! Så jävla skönt! Inte för att nästa fas av arbetet är lätt och roligt men det är i alla fall någonting annat än det här och det känns så skönt för nu är jag så jävla trött på skattningsmomentet.
Nä. Jag måste nog ut på en promenad. Jag behöver nog komma ut och få lite frisk luft och energi. Inaktivitet föder inaktivitet och aktivitet skapar energi. Så. Måste komma ut. Liten sväng i alla fall. Jag får ändå ingenting gjort. Ingen skattning, inget jobbsök, ingenting. Suck.
Kom just på att det kan vara biologisk jävla pms skit. Mensen ska ju komma om sex dar eller så. Ja. Ännumersuck!
Jag är så jävla trött på privatiseringen.
Jag är inte särskilt insatt i politiska frågor och jag hade inga särskilda åsikter om privatiseringen förrut. Jag tänkte eventuellt till och med att det kan vara en bra sak och jag vill verkligen rösta på att småföretagare ska få bättre villkor än storföretagen för att det idag är så svårt att vara en småföretagare. Jag har dock kommit fram till att jag är helt och hållet emot privatiseringen när det gäller Hälsa och sjukvård, utbildning och medicin. Jag är rent ut sagt förbannad.
Det är old news nu men det gör mig så jävla arg att en förskola som tar hand om små barn ger små barn knäckemackor och vatten till lunch och dessutom kallar sig Hälsans Förskola. När jag läste att Hälsans förskola ger barn dålig mat trodde jag att det handlade om att de inte har pengar och det är förfärligt i sig. Men tydligen är det så att Hälsans förskola HAR pengar men vill TJÄNA pengar och DÄRFÖR ger dålig mat. De vill tjäna stora summor och drar in på barnens MAT!! För att gå i MEGAVINST!
Capio psykiatri behandlar sina patienter (läs; mig) som en pinne i systemet och har sönderstressad personal som är så stressade att de inte vågar ge meddelande åt sekreteraren eftersom hen är så stressad att hen skäller ut dem då. De (förmodligen inte alla Capio psykiatri men åtminstone de två jag känner till) har 15-20mins stående lunch. De dubbelbokar patienter ibland för att de vet att vissa avbokar. De stressar så mycket att en klasskamrat som skulle göra sin praktik där blev sjukskriven efter EN VECKA och måste gå kursen nästa år istället.. och nu läser jag att de gått i vinst med 221 miljoner kr efter en omsättning på 2,4 miljarder kronor. Bra för alla VD:s, dåligt för personalen, dåligt för patienterna.
För att inte tala om hur fruktansvärt irriterande det är när en går in på ett apoteket för att hämta ut medicin och DE INTE HAR DEN INNE för att de istället har fyllt upp sina jävla hyllor med smink, nagellack, ansiktskrämer, smycken och annat utseendefixerat skit istället för MEDICIN!!
Nä..
Jag var eventuellt för privatiseringen men nu är jag så jävla fruktansvärt mycket emot. Människor kan inte hantera privatiseringen. Människor är giriga. Privatiseringen har inte lett till bättre vård. Det har lett till sämre vård, stressad personal och ökade klyftor gällande lönefrågan mellan kön..
Obs. Det sista har jag absolut ingen som helst fakta på men jag tror att det är en kvalificerad gissning som är sann.
Materialist
Nej nu har jag ingen koll på pengar. Jag bara slösar känns det som. Samtidigt som jag dreglar över ännu mer saker jag vill ha. Jag vill ha en Iphone 5S guld och jag vill ha en Mac Book Air. Min nuvarande telefon fungerar hur bra som helst så en ny telefon behöver jag inte men 5S är så fin. Där emot behöver jag förmodligen en ny dator ganska snart. Inte nu, men inom ett halvår kanske.
Den jag har nu är långsam trots omformatering och den låter som en damsugare. Dessutom tungt som satan men jag ska ändå inte gå i skolan länge till så jag behöver kanske inte en mycket lättare dator ändå. Har ändå inte råd med en Book Air nu. Egentligen vill jag inte heller gå över till produkter som tvingar mig köpa fler av samma märke för enkla saker. Men är de så jävla nice och fina så är det kanske.
Tills vidare får jag nöja mig med en ny epilator och en (äntligen) sänggavel:
Ihhhh
JAG HAR PRECIS SKICKAT IVÄG MIN ALLRA FÖRSTA JOBBANSÖKAN. AHHH!!
Visserligen till en tjänst som inte ens är PTP-tjänst men äh.. SPÄNNANDE!!
Visserligen till en tjänst som inte ens är PTP-tjänst men äh.. SPÄNNANDE!!
11/2-14 tisdag kl 20.07 (lokal tid)
Nyss hemkommen från en tur ut till en annan del av hotellområdet. Med tågbilen som kommer och hämtar upp gäster utanför hotellet var 15:e minut åkte vi till hotellområdets shoppingcenter som egentligen bara vara en massa bazarer runt väggarna med souvenirer. Vi köpte ingenting eftersom A är en sån som "vill titta runt lite" och uppskatta priser. Han är inte lika impulsiv som jag. Vilket är bra. Han testade ett gäng hattar, han behöver något att skydda ansiktet och gärna också axlarna från solen med. Jag föll för ett par blå fjärilsörhänge och vi hittade en present till min bror. Får se om vi åker tillbaka och handlar något av det.
Därefter tuffade vi vidare mot Hotell Tulum. Hotell Tulum är mycket större än vårt Hotell Sian Kaan. Beläget vid stranden har de större pool, större poolområde och större restaurang. Dock färre barer och färre personal (= inte lika lyxigt som Sian Kaan ;)).
Det hände en sak där som gjorde mig skakig och som fortfarande berör mig. Vi blev nästan bestulna men tjuvarna hann inte riktigt med sitt tjuveri. Tack och lov! Vi satt i hotellet Lobby och hade wifi. Jag whatsappade med S och P. A lägger kameran i fotöljen bredvid mig medan han går på toaletten. När jag är klar börjar vi gå för att promenera runt poolområdet och se stranden. Poolen är fantastiskt fin och jag vill ta en bild, räcker mig mot kameraväskan och kommer på att jag faktiskt inte la ner den efter att A lagt den bredvid mig. I panik springer jag tillbaka till lobbyn och A som fattar springer efter. Men kameran är inte där. Ett annat par sitter på våra platser och den ena berättar att han såg ett par i 60års åldern som tog kameran för tre minuter sen och gick iväg med den. Jag springer till receptionen och frågar efter den men tjuvarna har inte lämnat in någon kamera. Samtidigt går A med vittnet som pekar ut tjuvarna och A springer bort till paret och säger "Excuse me, you have my camera". Den ena mummlar något halvtydligt om att de just skulle "lämna in den" och den andra tar upp kameran ur sin påse!! Fattar ni?!! Tjuveri!!
De tog kameran strax efter att vi rest oss upp (liksom, 2-3 minuter?!), la den i en påse och sen gick ut från lobbyn mot rummen. Skulle de inte tjuvat hade de tagit upp den, hållt den synligt i handen, sett sig omkring och letat efter några som letar efter en kamera och sedan lämnat in den i receptionen om de inte hittat oss!! Kooookar!!! Är upprörd!! Höjden av fräckhet!! Fy fan. Blev seriöst skakig när receptionen svarade "No man, no camera". Jag tänkte att "då är det kört". Och om 1. jag hade kommit på det två minuter senare eller 2. vittnet inte hade suttit där och kunnat peka ut tjuvarna eller 3. vittnet inte hade kommit ihåg hur tjuvarna sett ut så hade det varit bye bye nya fina kameran och tjena gråt och självhat. Fy fan!! Att de inte skäms. Ahhh!! Aja.. slutet gott, allting gott. Speciellt buffén och efterrätten.
Nu har vi bokat bord på tre restaurangen. Bland annat blir det japanskt på alla hjärtans dag som är på fredag. Ihh! Inte varje år en firar alla hjärtans dag i Mejiko. Dessutom under bröllopsresan. Nä, nu är det dags för drinkar och kvällsmys i bubbelpoolen on the roof.
The roof, the roof, the roof is on fire
♥ Over and out.
X
KORS I TAKET.
JAG HAR SKRIVIT ETT CV.
Nu är det "bara" personliga brevet som ska skapas och sen är jag redo att söka jobb.
KORS!
JAG HAR SKRIVIT ETT CV.
Nu är det "bara" personliga brevet som ska skapas och sen är jag redo att söka jobb.
KORS!
11/2-14 tisdag kl 13.04 (lokal tid)
(Vill ha mina "dagboksanteckningar från resan på bloggen så att de inte försvinner och skriver därför in de här).
Första dagen på hotellet om man inte räknar med igår. Vilket vi inte gör eftersom vi kom fram kl 16.30 ungefär och stendäckade tjugo minuter i nio ungefär. Stendäckade! Vi somnade nästan vid middagsbordet i restaurangen. Vi båda kände oss gungiga av trötthet och sömnbrist efter över ett dygns resande.
Efter en god natts sömn vaknade vi utvilade och exhalterade över vår awesome resa. Vi glider ner till ett av poolområdena, Jungelpoolen kallar vi den och dricker lite morgonkaffe. Vidare går vi mot lobbyn där Apollo ska hålla ett inspirationsmöte = informera om oss olika saker en kan göra i Mexiko. Vi bokar en "minirundresa med historiska inslag" som är en två dagars tur till olika städer, mayaruinstäder och guid som berättar om mayaindianernas historia och om mexikos nuvarande läge. Efter en sjukt nice frukostbuffénjutning (nytt ord) solar vi och badar och avnjuter två drinkar, Esmeralda (vodka, annansjuice och melonsmak) och en pina colada. Mums. Den sistnämnda var så fluffig och god.
Vi inviger även bubbelpoolen på taket och passar på att vara nakna. Sjukt mysigt! Med djungelutsikt. Och flashiga badrockar som vi glider runt i efteråt. Då städpersonalen var i närheten av vårt rum men fortfarande inte hade städat hos oss var vi rädda för att ...*censur*...
Idag träffade vi ett par från Kanada vid Jungelpoolen som vi pratade lite med. Han från Egypten och hon från Filipinnerna. Bara en snabbis men de var riktigt roliga. Vi pratade om värdet i Sverige och Kanada, flygresan (vår 14 timmar, deras 4 timmar) och att hon hade rest hit i tjocka knähöga boots. Hon beskrev hur varmt det var och hur alla stirrade på hennes boots. Hahaha.
Här finns ett svenskt ung par som vi satt brevid på transferbussen som vi vill bli kompisar med. Eller ja, vi och vi, främst jag. Jag förstår att de förmodligen vill vara ganska ensamma och njuta av varanda, det vill vi också men tänkte....
... nu kommer stärderskan så nu smitter vi ut. Skriver mer sen.
________________________________________________________
Tillägg:
Jag tänkte att vi kan bli kompisar med dem som i att om de vill göra någon aktivitet som vi också vill göra, exempelvis att åka till Cancun och undersöka staden så kanske vi kunde åka tillsammans. Då kan vi också ha varandras kameror och fotografera. Så att det blir bilder på båda mig och A och på båda dem två. Inte som att vi ska umgås varje dag. Men så att man kunde prata med varandra och hälsa då och då och, som sagt, ta bilder.
Det blev aldrig så dock. En vill ju inte störa.
Kvinnodagen
Idag är det internationella kvinnodagen. Vissa är upprörda och säger att det är orättvist att det inte finns en internationell mansdag, fastän att det visst finns det. Vissa har accepterat det och gratulerar kvinnor på deras kvinnodag som att det är en morsdag. Några som ser att vissa gratulerar kvinnor, blir superduperupprörda och de sprider runt inlägg som säger typ "Jo, ja grattis till lägre lön, högre risk för våldtäkt, ätstörningar, att inte värderas lika högt som män. Stort grattis till att ha föds till kvinna som anses vara lägre än män" ungefär.
Jag förstår att kvinnodagen inte finns för att vi ska gratulera varandra. Jag förstår att kvinnodagen finns för att vi ska uppmärksamma kvinnor och kvinnors rättigheter i världen. Kanske för att göra någonting för kvinnor som har det riktigt kasst eller för att höja kvinnor som har det bra men som inte fått lika mycket uppskattning som likvärdiga män. Ungefär.
Men jag måste faktiskt säga att jag blir fundersam över varför kvinnor blir så arga på dem som gratulerar oss. Jag menar, de har uppenbarligen missuppfattat syftet med dagen men de är ändå för den och accepterar den istället för att bli arga. De menar med all vänlighet att gratta oss, de uppmärksammar oss och tycker att vi är så fantastiska att vi förtjänar ett "grattis" på dagen som ska gå åt att skänka kvinnor en tanke, omtanke och uppmärksamhet. De säger inte "gå tillbaka till köket, du lägre stående ras". De säger "Woohoo, kvinnodag för fantastiska kvinnor, grattis".
Jag blir mer upprörd över de som blir upprörda över att de inte fått blommor av sin man eller som inte firar dagen som om det vore alla hjärtans dag. Överhuvudtaget låter det konstigt med att "fira" kvinnodagen. Så länge "firandet" inte är att lyssna på kvinnor, föreläsning om "kvinnofrågor" eller något annat som har med kvinnosituationen i världen att göra.
Jag ska själv inte fira den. Jag kommer i ärlighetens namn inte göra något särsklit, ska bara jobba hela dagen. Men jag tänker inte bli upprörd på de som grattar oss trots att grattis inte riktigt passar in. Jag tänker snarare typ argumentera med alla som vill om varför vi behöver en kvinnodag ♥. Feminism och genusämnen dyker ofta upp på mitt jobb så det är nog inte så svårt.
Böcker
Jag älskar att läsa böcker och gör det ändå allt för sällan. Något jag älskar mer än att läsa böcker är att köpa dem. Älskar att gå runt i bokbutik och läsa på baksidan och bli intresserad, älskar att sitta framför dator på Bokus eller Adlibris och klicka mig omkring. Älskar att googla på boktips och bok som fick mig att gråta eller bok som fick mig att skratta o.s.v. Älskar att låna böcker, älskar att vara i bibliotek och bara se mig omkring.
Jag har lovat att inte köpa fler böcker nu för jag måste faktiskt läsa dem jag har köpt och dem jag har lånat om så pass många ggr att jag inte får lov att låna om de igen utan att först visa upp de på biblan (alltså tio ggr) och ändå har jag inte läst dem. Jag har en lista med böcker som andra rekommenderat och som jag sagt att jag ska läsa men har ännu inte läst.
Fram till ganska nyligen läste jag mest Verklighetsbaserad eller Sanna historier men det är helt enkelt för jobbigt nu. Så nu läser jag mest skönlitterärt. Nu klickade jag precis hem fyra böcker till. En av de har jag faktiskt läst lite mindre än halva på för flera flera år sen och en av de har jag läst ut men älskade så mycket att jag vill ha den i min bokhylla.
av Jorge Bucay
är en bok som jag läste lite av för många år sen. Jag visste ingenting om boken utan plockade bara upp den på biblioteket i Alingsås och började läsa. Jag älskade den men fick lämna tillbaka den långt innan jag hann läsa ut den och den blev det aldrig av att jag köpte det. Jag har köpt den nu. Det handlar om en kille som är lite vilsen i livet och söker sig till en terapeut som använder sig av berättelser, sagor och myter för att få fram en poäng. Det är alltså verklighet och sagor i ett.
Jag minns så väl en av berättelserna som terapeuten berättade till klienten vid ett passande tillfälle. Det handlade om två grodor som ramlat ner i en stor skål grädde, kanten var hög och de kunde inte hoppa ut. De sprattlade och sprattlade med ben och armar men blev snabbt väldigt trötta och ville ge upp. Den ena sa jag orkar inte mer och slutade sprattla, skönk till botten och drunknade. Den andra kämpade vidare och sprattlade på och rätt vad det var så blev grädden till vispgrädde och vispgrädden till smör och grodan kunde ta sig ett skutt och hoppade lättsamt ut ur burken. Fortsätt kämpa. Fortsätt simma ♥.
Jag vet inte mycket om denna bok men jag vet att Bloggkommentatorerna rekommenderade den för ett (långt) tag sen och att den är så pass roligt att man flera ggr skrattade högt. Hade varit sugen på att läsa den ett tag men den fanns inte i pocket och den fanns inte på biblioteket. Nu är den på Rea så nu passar jag på.
Den handlar om en kvinna som driver en hälsoblogg men egentligen inte. Hon bara bluffar sig igenom den. När en journalist nästan kommer på henne blir det spännande. Det låter inte som någon annan bok jag läst, eller jo, kanske samma genre som Shopoholic-böckerna. Feel-god genren liksom.
Jag föredrar ju känslosamma böcker men roliga är också bra.
är en alldeles fantastisk bok där man slängs mellan verklighet och en fantasivärld som en emellanåt kan tycka är för mycket av men som snart visar sig vara en stor del av ett viktigt sammanhang. I boken får läsaren träffa flera olika sorters karaktärer och olika situationer som skapar alla möjliga sorters känslor. Det är en helt ny genre som jag är alldeles förtjust i och som jag inte trodde att jag skulle känna såhär inför. Jag älskar huvudpersonerna Elsa och Elsas mormor. De är varandras motsatser men har ändå flera likheter. Det finste är den enorma kärlek och vänskap som finns med hela tiden. Jag älskar nästan alla i boken. Jag älskar boken, jag älskar författaren, jag älskar att genus har en ganska central roll, jag älskar språket, jag älskar upprepningarna, jag älskar känslorna, jag älskar Landet-nästan-vaken.
Jag har trott att denna bok bara består av citat och roliga tankar som redan stått med i bloggen så jag har inte velat köpa den. Så insåg jag att jag faktiskt knappt läst bloggen och att det mesta kommer att vara alldeles nytt för mig ändå. Jag älskar Backmans språk som tidigare nämnts och jag vet att han har genustänk och är genusmedveten. En person på en av de där facebook-grupperna som jag är med i citerade en del av boken från något kapitel som skulle handla om kvinnor och det var så himla bra och genomtänkt och fantastiskt utifrån en genussynpunkt att jag bara måste ha den.
av Lucy Dillon
Jag vet inte riktigt varför jag köpte även denna bok men har blivit rekomenderad den av en på mitt jobb. En som sa att den är lättläst och härlig att ha med på exempelvis en resa. Hen rekomenderade den innan jag skulle åka på bröllopsresan. Efter det har hen frågat om jag läst den än och vad jag tyckte om den. Det kändes dumt att säga nej trots att jag har en lista med böcker som jag fortfarande inte läst men nu när jag såg den på hemsidan fick den helt enkelt följa med i korgen. Det känns som en feelgood-bok. Hela framsidan avslöjar det ganska hårt. Får se om den blir läst. Jag har som plan att sitta mindre vid datorn just för att läsa mer. Återkommer mer om det blir så..
Just nu
Denna bok läser jag just nu. Det är samma författare som till Godnatt, finaste som är en jättebra bok där mycket känslor väcks, där man både blir glad, arg, ledsen, ambivalent och funderar på hur en själv hade reagerat. Jag hade hoppat på samma eufori kring denna bok men den är inte riktigt lika bra. Den är dock bra ändå. Ett intressant ämnesväl, ett intressant drama som en vill veta mer av och spännande på ungefär likadant sätt. Men inte fullt lika välskriven. Men ändå välskriven :).
Den handlar hur som helst om kärlek, svek och vänskap. Jag kopierar helt enkelt in det som står på Adlibris för den som är intresserad.
Kamryn Matika och Adele Brannon var bästa vänner och trodde inte att något i världen skulle kunna komma emellan dem. Tills Adele gjorde det otänkbara och låg med Kamryns stora kärlek, Nate. Som om inte det skulle vara nog blev hon gravid och födde hans barn. När Kamryn får reda på sanningen, två månader före sitt bröllop, bestämmer hon sig för att aldrig träffa någon av dem igen. På ett ögonblick mister hon de två viktigaste människorna i sitt liv. //...// Några år senare landar plötsligt ett brev på dörrmattan som berättar att Adele är döende. Hon håller på att förlora kampen mot sin leukemi och vill att hennes bästa vän ska adoptera den nu femåriga dottern, Tegan.
Ännu en gång ställs Kamryns liv på ända. Adele – hennes själsfrände – kommer att dö. Och hon själv, som bestämt sig för att aldrig någonsin skaffa några barn, måste kanske bli mamma.
Så börjar hennes livs svåraste resa. En resa mot ansvar och insikt, förståelse och förlåtelse, men framför allt mot den stora kärleken.
Så börjar hennes livs svåraste resa. En resa mot ansvar och insikt, förståelse och förlåtelse, men framför allt mot den stora kärleken.
Rasism
Baaah! Idag var det en på jobb som absolut inte kunde förstå varför man inte ska säga "negerboll" och säger att så länge Estrella har popcorn som heter Indianpopcorn tänker hen säga "negerboll". Hen tänker att "negerboll har det alltid heter och därför tänker hen fortsätta säga så". Efter att jag försökt förklara att begreppen Neger och Indian inte är lika negativt laddade och därför inte påverkar på samma sätt och att Negerboll är rasistiskt för att det refererar till färgen på kakan och bla bla.. och hen fortsätter med sitt "så har det alltid varit och kommer alltid att vara"-argument får jag utbrott. Jag skriker att jag skiter fullständigt i vad det alltid hetat och att språket utvecklas hela tiden och att saker byter namn och att "det har inte alltid hetat så eftersom det inte heter så nu när det heter chokladboll men framför allt så OCH om det ALLTID har varit så?! Ska vi INTE ändra på saker som ALLTID varit? Kvinnor har alltid fått lägre lön än män SKA VI FORTSÄTTA MED DET? Svarta har alltid använts som slavar SKA VI INTE FORTSÄTTA MED DET OCKSÅ". Både älskar och hatar när det då ska skojas om att man inte får ha såna diskussioner nära mig.
Ja, jag har kunskap inom genus och rasism som gör att jag inte längre kan skratta eller hålla med om korkade argument eller sexistiska skämt. Ja, jag kan tycka att det är jobbigt att jag inte längre kan det men nej jag vill inte (och kan inte heller förstås) ta bort den kunskapen. Jag är dessutom långt ifrån färdiglärd och råkar fortfarande skratta åt sexistiska skämt eller råka uttala mig rasistiskt. Men vissa argument får man faktiskt tänka igenom en extra ggr. Eller läsa på lite mer. Läs på om varför det är olämpligt att säga neger innan du kör med "det har alltid varit såhär"-argumentet. Gah.
Ja, jag har kunskap inom genus och rasism som gör att jag inte längre kan skratta eller hålla med om korkade argument eller sexistiska skämt. Ja, jag kan tycka att det är jobbigt att jag inte längre kan det men nej jag vill inte (och kan inte heller förstås) ta bort den kunskapen. Jag är dessutom långt ifrån färdiglärd och råkar fortfarande skratta åt sexistiska skämt eller råka uttala mig rasistiskt. Men vissa argument får man faktiskt tänka igenom en extra ggr. Eller läsa på lite mer. Läs på om varför det är olämpligt att säga neger innan du kör med "det har alltid varit såhär"-argumentet. Gah.
CV-ångest gånger 48686616
Åh det är så mycket ångest!! Jag har äntligen satt mig ner för att skriva CV. Idag ska jag ta tjuren i hornen (?) och få det gjort. Men det är så mycket ångest. Dels för att "alla andra" har så mycket bättre erfarenhet och har arbetat och bla bla och dels för att jag måste söka jobb och det har jag aldrig gjort innan. Jag har haft jobb men jag har aldrig behövt söka jobb och jag har aldrig varit på en arbetsintervju och jag vet i fan hur man hävdar sig själv och får sig att framstå som bra.
Mitt största problem just nu är följande:
Jag vill bara ta med Psykologprogrammt under utbildning men folk säger att jag ska ta med gymnasieprogrammet också. Jag tänker att det inte behövs men alla säger att man har med det för att man bara har det.
Ångest nr 1: Jag gick ut utan fullständiga betyg i gymnasiet, jag vill inte ha med det. Då alla säger att det inte spelar någon roll för det kollar man inte upp så kommer nästa problem. Tar jag med gymnasiet måste jag ta med folkhögskola och då måste jag ta med basåret som jag läste Örebro. Gör jag det är det tydligt att jag inte klarade gymnasiet och att jag inte klarade den linje jag läste eftersom basåret bestod av samma ämnen som de jag "redan läst". Alltså; hade jag haft dåliga betyg men fullständigt hade det räckt med folkhögskola och hade jag haft bra betyg men saknar några ämnen hade det räckt med basår.. men nu fick jag varken bra betyg eller klarade alla ämnen. Ångest!
Ångst nr 2: Ett alternativ är att ta med Gymnasieutbildning men inte skriva med folkhögskola eller basåret. Men då har jag plötsligt luckor på två och ett halv år..
Ångest nr 3: Luckorna lär synas oavsett eftersom då kommer jag skriva med vilka jobb och extra knäck jag haft och jag jobbade bara ett år av ett och ett halv på folkhögskola och inget alls under basåret. Vilket innebär luckor med några extrajobb bara.
Ah.
Hur gör jag?
Kan man inte bara skriva:
"Hej!
Den här arbetsplatsen är perfekt för mig och jag är perfekt för er. Ring mig, ni kommer inte att ångra er. Jag är en arbetssam, nyfiken och social kollega som vill företagets bästa men jag gör mig bäst irl. Så ring mig bara och bestäm en träff.
Vänliga hälsningar
er framtida anställd"
