Jag är bortrest och bloggen drabbas. Jag har egentligen saker att skriva men när jag väl är hemma och kan blogga är jag för trött för det. Nu skriver jag lite snabbt från Ipaden, men vill hellre skriva från datorn med ett ordentligt tangentbord. Tyvärr orkar jag knappat ta fram datorn. Den tar väldigt lång tid på sig att starta och blir extremt varm. 

 

Oavsett. Jag är i mitt hemland i Mellanöstern. Det ser inte alls ut som jag minns det från när jag var här för fem år sedan. Landet har utvecklats och blivit mycket större känns det som. Det är nya byggnader och de fortsätter bygga här för fullt. När jag var här sist fanns det typ ett enda köpcenter med tråkiga mellanöster-butiker och en väldans massa varma svettiga marknader. Bazarer. Marknaderna är visserligen kvar. Men nu finns det också väldigt många stora köpcenter, med riktiga toaletter (till skillnad från ett hål i marken med flugor flygandes omkring... typ. Jag överdriver lite men det ingår) med butiker som Mango och DKNY. Inte för att jag är överförtjust i konsumentsamhället (idéen) men jag är absolut en sucker för det och plötsligt finns det massor av fina kläder att köpa. Dessutom är det AC så man kan titta på saker i lugn och ro.

 

Det finns också parker. I mängder. Parker där man kan sitta och chilla. Med cafeterior, restauranger, kiosker, toaletter, småsjöar, vattenshowe, linbana som åker genom tre av stadens parker o.s.v. Vad som är ännu sjukare och som gör mig extremt glad det att det numera finna vattenparker med vattenrutchbanor och sånt, som är tillgängliga för BÅDE män och kvinnor samtidigt. Wooohoooo. Annars har det funnits ett fåtal badställen innan som antingen bara är öppna för män eller som är öppna för män sex dagar i veckan och en dag för kvinnor. Nu finna det även för ALLA. Så att jag och min man brorson bror kan gå dit tillsammans. Det går framåt. Jag är stolt. 

 

Nu ska jag snart däcka. Har huvudvärk. Förmodligen på grund av värmen. 

 

 

Wow. Det känns vuxet att bli glad över ett bröllop från kungahuset. Det känns vuxet att ha på tv´n med sändningen därifrån och tycka att det är mysigt att titta på. Prinsessan Madeleine var jättefin i sin vackra klänning och sin "enkla" frisyr och med sin fina rosenbukett. Jättetjusig. 

 

När livet blir vardag och alla rutiner suger är det viktigt att vara medveten om att man kan välja hur man ska tänka. Det är svårt men det går att öva. Så länge man är medveten. Klippet förklarar det bättre än jag kan. 

 

 

Jag har sommarlov nu. Jag ligger efter med en enda skoluppgifter (eller ja, typ en tenta men ändå inte) som ska in senast slutet på augusti. Jag hade egentligen velat skriva den nu i dagarna så att jag kan ha hela sommarlovet fritt från den uppgiften, men nu känner jag att jag är för omotiverad till att fixa den då den får vänta. Och jag tar sommarlov nu. 

 

Ah! Underbara sommarlov!

 

Så hur inviger jag den? Jo genom att röja! Idag har jag tagit ner halva förrådet. Imorgon lägger jag upp bilder på en tv-bänk, vägghyllor och ett soffbord för att bli av med skit. Lite DVD-filmer, tavlor, smått och gott och skit ska jag också lägga upp. En påse med gamla skor, kläder och köksgrejer som jag inte vill ha kvar ska skänkas bort. Åh, vilken fröjd. Jag längtar! Det är saker överallt just nu. Överallt.

 

Just nu betyder "överallt" verkligen ÖVERALLT. Som i mitt på golvet, i alla hörn, bakom dörrar, framför garderobsdörrar och ÖVERALLT.

 

I vanliga fall betyder "överallt" i alla utymmen = inga tomma uttrymmen. Alltså i alla skåp, alla garderober, alla fack, alla bokhyllsplan.. överallt. 

 

Båda gör mig väldigt stressad. Jag vill bli av med saker. Inte så att jag önskar mig en brand så att jag kan börja om, absolut inte.. men allt överflöd. Jag har tre bröllopsklänningar (det är bara en jag vill ha kvar), fem osthyvlar (två av dem är totalt värdelösa), fyra soppslevar (hur ofta gör vi soppa egentligen), sju träslevar (varför?), fem smörknivar (och vi använder vanlig kniv till smöret), tre set dl-mått (?!), sju tomma krukor (inga blommor), fem vasar, en extra dubbelsäng OCH två madrasser (så ofta får jag inte gäster), tre stora tavlor, o.s.v. som bara ligger och skräpar. 

 

Sortering. Har börjat idag. Fortsätter imorgon. Åh vilken fröjd!

Ja det blev serietittande för min del.

- Big Bang Theory
- So you think you can dance
- Shark Thank
- New Girl
- Happy Ending
- Game of throens (följer det inte egentligen, men när alla pratat om hur SJUKT senaste avsnittet är vad jag tvungen att se det) (och ja, det var sjukt).

Jag har huvudvärk. Men jag behövde verkligen denna vilodag. Det var nice. Får bli att få ärenden och att städa imorgon.

Jag fick min ADHD-diagnos i vuxen ålder. För en och en halv månad faktiskt. Och jag är 25+ idag. Jag har tidigare läst om ADHD och inte en enda gång misstänkt att jag har det. Jag har läst det som att det är skrika småpojkar som dunkar huvudet i vägen när de inte får som de vill, springer omrking i klassrummet och bankar med linjalen på andras bänkar och har extremt mycket energi konstant. Men så behöver det inte alls se ut. 

 

När jag faktiskt började läsa om hur det kan se ut för personer som har ADHD och då främst tjejer började jag känna igen mig och det kändes som om jag läste om mig själv. Jag fnissade till när det handlade om att personer med ADHD ofta har problem med rutiner, jämnt är försenade, brukar köra bil för fort, tappar bort saker, glömmer bort räkningar, har en hjärna som tänker konstant, inte kommer ihåg vad de läst, har dåligt minne, får utbrott på småsaker, reagerar negativt vid stress och snabba förändringar, har problem med planering och har allmänt kaos. Eller ja, jag fnissade vid jämnt försenad, köra för snabbt och får påminnelser på räkningar. Inte resten. Det gör mig mest ledsen. 

 

När jag först fick min diagnos tänkte jag i bannor som "om jag bara hade vetat tidigare så kanske jag inte hade haft år av depression och ångest för att jag inte klarar av det som andra klarar av", "om jag hade vetat tidigare hade jag inte behövt gå ut andra ring på gymnasiet med 9 IG, gå om för att sedan gå ut med 10 IG andra gången", "om jag hade vetat tidigare hade jag kanske sluppit många av de problem/faror jag utsatt mig för".. o.s.v. Vilket egentligen bara är dumt. Dels därför att det kan man omöjligt veta, jag kanske hade gjort precis samma saker ändå och dels för att det inte längre spelar någon roll. 

 

Nu tänker jag att jag är faktiskt väldigt glad över att jag inte fick diagnosen tidigare. Min största anledning är att om jag hade vetat för fyra år sedan att jag har dessa svårigheter som jag har, hade jag förmodligen aldrig gett mig på en femårig utbildning som jag nästa termin börjar sista året på. Jag har haft ett helvete, jag har missat mest tentor av alla i klassen, förmodligen alla på programmet, jag har gjort flest omtentor, har legat efter varje år och har haft CSN-ångest på grund av det varje sommar. Jag har känt mig dåligt, inte hängt med i diskussioner, inte kunnat minnas begrepp och jag har gråtit mig till sömns flera nätter. Men jag har klarat det. Jag har kämpat, hittat strategier, klättrat på berg och funnit vägar att ta mig framåt. Jag har klarat alla tentor, inte alla på första försöket, men jag har klarat alla tentor. 

 

Och det får mig att känna att jag klarar av allt. 

 

Här om natten pratade jag i sömnen. Det var en jätterolig upplevelse. Tydligen har jag gjort det förrut men denna gången minns jag det.

 

Jag minns att jag drömmer om att jag och min man är ute och går och pratar. Och jag citerar något från Ebba & Didrik som jag varken har sett eller tänk på, på många många år. I drömmen frågar jag "vad är det pappan säger efter det" och syftar på citatet jag just sagt. Och A svarar det som pappan i serien svarar och sen avslutar med ett skratt som Ebba ger ifrån sig. 

 

I verkligheten börjar jag skratta. I sömne. Så jag skrattar glatt och ganska högt. A vaknar av det och frågar om jag är glad. Jag börjar svamla om Ebba och Didrik-citat och han "hmm"ar. Det roliga är att jag i slutet på "förklaringsmumlandet" tänker "Oh, är det så här A känner när han pratar i sömne" och sen somnar jag om väldigt väldigt snabbt (om jag ens  hann vakna till egentligen).

 

På morgonen frågar A om jag minns att jag pratade i sömne och först då kommer jag på det. När jag förklarar vad det var jag hade drömt, för han förstod ju inte mitt mumlande, så undrade han mest vad fan Ebba och Didrik är.

 

Är jag den enda som minns serien?

 

Var på stan idag och på väg hem, sent på kvällen. Runt 24 ungefär. Behöver verkligen kissa men kände inte alls för att betala 100kr inträde bara för att ha tillgång till en toalett och kände ännu mindre för att kissa i en buske eller vänta tills jag är hemma 30min senare. Och då jag var ganska full men helst ville ha en gratis toalett tog jag tag i min vän Js handled som hade stämpel till ett av uteställena, slickade på den och tryckte in handled mot hens så att stämlpen kopierades lite slarvigt och halvdant på min handled. Sedan gick jag in mot entrén. 

Jag blev stoppad av en vakt som frågade om jag hade en stämpel, jag visade fram min hand som bestod av en knappt synlig stämpel och sa "Oh nej, verkar som att jag har svettat bort den av allt dansande" och hen bad mig att be entrévakterna stämpla om mig. Sagt och gjort, 5 sekunder senare hade jag en klar och tydlig ny stämpel på handleden. Så-jävla-ägd-klubb.

// Stolt fyllo ;)

P.s. Nej, det är inte första gången.