Söndag. Idag har jag promenerat en höstpromenad med min underbara man. Jag har slängt en kartong fylld med gamla saker. Vi har också sorterat ut stuff som vi ska lämna hos någon second handd-container. Alltid en fröjd att bli av med saker. Vi har fler kartonger och väskor att gå igenom. Min förhoppning är att gå igenom en kartong om dagen så att allt är färdigt på en vecka. Så jag kan slänga/ge bort och bli av med saker men också så att sommarkläderna kommer upp och vinterkäderna kommer ner. 

Jag såg just The Heat. Skulle vara en komedi som på trailern verkar riktigt rolig. Vissa scener var roliga, vissa repliker var klockrena och jag skrattade högt ett antal gånger men jag skulle nog ändå vilja säga att den var skitdålig. Inte alls så rolig som jag hade hoppats på. Okej, skitdålig kanske är att ta i. Men inte skitroliga i alla fall. Helt okej. 

Varje torsdag i sex veckor hålls det en ADHD-kurs på min praktikplats. Kursen är till för de med ADHD och för anhöriga! Det är ju toppen. Man får lära sig allt från vad ADHD är, hur det visar sig och vilka svårigheter det för med sig men också olika sätt och strategier man kan ta hjälp av för att vardagen ska fungera. En del handlar också om medicinering. Det är både psykolog, arbetsterapeut och läkare/skötare som håller i det och man gör olika saker varje gång. Första delen handlade om diagnosen. 

 

Det var jävligt skönt att få höra om sig själv. Det är skönt att höra att det finns förklaringar till att jag glömmer plattan på mitt uppe i matlagningen för att någonting distraherar mig i ett annat rum. De exekutiva funktionerna i hjärnan fungerar inte "som de ska" och därför är det svårare att hålla och att skifta fokus. Att göra en så enkel sak som att laga mat kräver många saker. Man behöver kunna förutse, planera, göra inköp, följa instruktioner, sortera ut onödig information och hålla kvar fokus på det man gör. Man behöver uthållighet och man ska kunna avsluta en färdig uppgift. Bara att kunna avsluta kräver en förmåga att kunna avgöra när det är dags och planeirngsförmåga över hur man avslutar. Det var så skönt att höra hur de förklarar med exempel och exemplena är träffsäkra. 

 

En gång skulle jag koka ett ägg. Medan jag väntade på att vattnet skulle börja koka gick jag till vardagsrummet och lutade mig ståendes mot soffan nära köksdörren för att slötitta på tv. Plötsligt hör jag ett PANG och i köket finner jag ett sprängt svart ägg på väggar och golv och en kastrull med svart botten och inget vatten. Det luktade i en vecka. 

 

Jag kan skratta åt det nu och har väl egentligen alltid gjort det. Sen det hände har jag ibland tagit upp det som exempel på varför jag inte lagar mat. Haha. Men det var skönt att höra om att min kaosande i köket, hur jag alltid glömmer bort vilken ordning jag ska göra saker på, viktigaste ingrediensen vid inköp, att sätta på ugnen i tid och att läsa färdigt meningarna i receptet innan jag agerar är en del av min brist i uppmärksamhet, koncentration, impulssivitet. Det är brister i mina exekutiva funktioner och mitt arbetsminne som birdrar till det. Bara vetskapen om detta kommer få göra att jag blir bättre på att försöka uppmärksamma saker. Jag kommer att hitta strategier för att förenkla för mig själv. För andra kommer det automatiskt. För folk med ADHD kommer det inte automatiskt, utan man måste lära sig medveten. 

 

Samma sak med automatiseringen. För andra kommer automatiseringen av sig själv. Man lär sig cykla och sen kan man cykla. För en person med ADHD är automatiseringen svår. Det tar längre tid och behövs fler repetitoner. Det är därför jag var sämst på alfabetet, sämst på multiplikationstabellen och sämst på simningen. Jag kände mig dum och korkad. Jag skämdes över att alla andra kunde 6 gånger 7 direkt. Medan jag själv kämpade som fan med alla tabeller i flera månader. Framför allt med 6an, 7an och 8ans tabell. De är fortfarande svåra för mig. Det var skönt att få höra det på ADHD-kursen, att jag inte är dum, jag behöver bara mer repetion och mer övning. 

Nu har jag varit på praktiken i tre veckor. Jag har lärt mig en massa nya saker men mest kring saker som har att göra med att arbeta heltid. Det är en omställning från att vara student. Såklart och helt förväntat. Men jag var inte beredd på hur otroligt trött i huvudet man blir. Jag förstår att det är så i början och att man dels vänjer sig och dels kommer in i det. Det är klart att det är mer utmattande när allting är nytt och man matas av nya intryck och nya tankar och nya människor hela tiden. Jag är dock förvånad över hur mycket det har påverkat mig att vara trött. Att vara trött brukar jag tycka är skönt, särskilt den tröttheten som kommer efter en härligt produktiv dag. Men att komma hem och vara så trött att jag inte orkar göra någonting har tagit hårt på mig.

 

Jag är på praktiken, glad och förväntansfull. På vägen hem börjar jag bli seg och trött. När jag slutligen är framme är jag helt slutkörd. Sätter mig i soffan och orkar inte göra någonting. Orkar inte prata, orkar inte kasta in en omgång tvätt, orkar inte vattna blommorna, orkar knappt byta om och gå till sängs. Jag orkar inte gosa, orkar inte läsa, orkar ingenting. Första veckan var okej, antar att jag levde på glädjen över att hamna på en så bra praktikplats. Men andra veckan tog hårt och jag har gråtit en massa. Av ren trötthet. 

 

Igår och idag har varit betydligt bättre. Jag hoppas att det beror på att jag kommit in i det nu och att det bara kommer att bli bättre och bättre nu. Det kan också bero på att jag har accepterat att jag är för trött för att göra någonting om vardagarna och därför blir jag inte ledsen över det. Det kan bero på att både igår och idag var riktigt bra dagar på praktiken med bra samtal och bra möten med patienter. Jag älskar mitt yrkesval, jag älskar mina tillfälliga kollegor, jag älskar att lära mig och jag.. ja.. jag är så glad över att jag har klarat min utbildning så bra som jag gjort med tanke på omständigheterna.

 

Jag har varje år, ibland varje termin, bestämt mig för att hoppa av för att jag inte orkar mer. Jag har misslyckats på tentor, fått skriva om uppgifter, komletteringar, hatat basgrupper, fått prestationsångest, känt mig sämst, tvivlat på min förmåga till det mesta, gråtit, kämpat, gett upp om och om igen men jag har fan ta mig klarat det! Givetvis är det massor som jag inte minns och som jag inte lärt mig och som jag inte brydde mig om men ångrar i efterhand. Men det är också mycket som jag faktiskt har lärt mig. Som jag har med mig och som gjort att jag är där idag. Jag är fan ta mig en kämpe! 

 

Nu är det helg och jag vila. Tvätta, duscha länge, vila, läsa, förhoppningsvis se film, gosa med äsklingen, promenera utomhus och vila. Förr använde man helger till att umgås med vänner och kanske festa. Nu används de till att vila! Helger är heliga just nu. Jag tappar kontakten med mina (få) vänner här uppe och jag har dåligt samvete över det. Jag saknar att prata och umgås med dem, men jag orkar verkligen inte. Så då får det vara så. Ett tag. För just nu är de heliga helgerna viktiga att utnyttja till att samla krafter inför kommande vecka. 

 

Idag är en bra dag. Ville uppdatera bloggen om det så att det inte är bara ledsamt. 

Oh! Idag blev en av mina vänner mamma till ett superfint litet liv.

Och det känns som om jag redan nu älskar bebisen. Galet. ♥

Imorgon börjar praktiken och i tre månader ska jag leka psykolog. Det känns spännande, roligt och kul. Självklart är jag nervös och är orolig över hur mycket jag förväntas att kunna. Och hur det korrelerar med hur mycket jag faktiskt kan. Jag tänker att jag ska öva på att hävda mig själv. Jag måste våga säga ifrån om jag känner att jag fått för mycket på mitt bord eller om jag känner att min handledare ger mig för lite tid. Jag måste komma ihåg att jag är där för att lära mig, inte för att användas som gratis arbetskraft. Jag menar inte att jag är rädd att de ska utnyttja mig, för det tror jag verkligen inte, men genom att påminna mig själv om att jag är där för att lära mig kommer jag också ihåg att vara snäll mot mig själv. D.v.s. att jag kan slappna av i att jag inte nödvändigtvid förväntas kunna en massa på förhand. Exempelvis ska jag syssla med testning och det har vi gjort en enda gång under utbildningen. Inte förväntas jag kunna utföra testningar profisionellt när jag bara gjort det en enda gång och det var minst två år sen. 

 

Men åh vad spännande! Nu ska jag äntligen få se hur det är/kan vara på en arbetsplats som utbildad psykolog. Äntligen ska jag få se verkligheten och äntligen ska jag få känna på mitt yrke. Jag har i för sig haft klienter och utfört klinisk behandling på en klinik. Men då var det parallellt med studier, tentor och föreläsningar. Nu är det på riktigt som i att jag har fasta arbetstider på en arbetsplats. Så. Himla. Coolt. Ihh!