En aktiv dag
Älskar dagar där jag fått massa gjort.
Idag har jag:
- Varit i skolan i tre timmar
- Lånat böcker på biblan
- Tvättat två maskiner
- Fikat här hemma med en vän
- Hämtat ut medicin på stan
- Varit på HM för att hitta den där tröjan (fanns inte i min storlek men jag räknar ändå det som att jag fick gjort en av sakerna på "to-do-list".
- Haft möte på skolan med studievägledaren
- Hämtat ut beställd bok på posten
- Fikat på stan med en kompis
- Letat fram studentoverallerna till morgondagens årliga patetreunion i förrådet
- Klippt mannens hår (eller nja.. snaggat sidorna rättare sagt)
- Köpt pendelkort inför praktiken som börjar på måndag (aaah, reeedan!!)
Ja. En fullspäckad dag. Nu är jag trött. Väldigt trött.
Det har jag i för sig varit varje dag vid denna tid. Känns som om jag gör saker hela tiden. Men på ett mer strukturerat/välplanerat sätt. Exempelvis, istället för att tvätta sex maskiner en gång i månaden och hata mig själv för att det tar så lång tid så har jag tvättat två maskiner en gång i veckan (yey). Och istället för att glömma bort skoluppgifter till några timmar innan läggdags kvällen innan den ska in har jag tagit tag i det flera dagar innan i små mängder. Istället för att skjuta upp alla ärenden till sista dagen så har jag gjort 1-2 ärenden per dag (förutom idag, men idag slutade vi tidigt). Ja, det känns bättre. Nu för tiden är jag trött för att jag varit aktiv från morgon till sen eftermiddag, förr var jag trött för att jag gjorde ingenitng, prokastinerade, hade ångest och oroade mig. Framsteg.
Imorgon ska jag:
- Patetfest
På söndag ska jag (förhoppningsvis):
- Inhandla kalender och anteckningsblock inför praktiken
- Vila vila vila
Två filmer
Har sett Veronika bestämde sig för att dö. Har läst boken tidigare så filmen var inte jättespännande men helt okej. Kommer nog inte se om den direkt men det var inte "slöseri av mig tid" i alla fall. Kul att se böcker som filmatiserats. Den handlar om en ung kvinna som gör ett självmordsförsök. Självmordsförsöket "misslyckas" och hon blir inskriven på något hem. Det visar sig att självmordsförsöket påverkade hennes hjärta och hon får veta att hon inte kommer att överleva ändå...
Igår såg vi The color purple som handlar om svarta i ett litet samhälle för länge sen. Filmen gjordes 1985 och både Whoopi Goldberg och Oprah Winfrey är med i den. De är väldigt unga i filmen och det var roligt att se. Filmen väcker många känslor, det är svårt att inte bli känslosam. Både ledsen och arg blir man. Jag gillade den! Jag kan tänka mig att se den igen men några minuter in i filmen tänkte jag "nej usch, sånt här orkar jag inte se" och ville stänga av. Det är en hemskt historia och man får se hur svarta blev behandlade. Hur de blev illabehandlade av såväl vita som av svarta själv. Jag visste ingenting om filmen när jag satte på den (förutom att man kan bli känslosam) och det tycker jag är bra så jag vill inte skriva något om den här heller. Tror nog att jag kommer att minnas den ändå. Ungefärligt i alla fall.
Medicin-update
I onsdags träffade jag skötaren som mätte blodtryck och puls (ingen vikt denna gång heller förstås, trots att jag sa att jag tappat aptit och gått ner i vikt). Jag berättade om mina biverkningar och besvär och hon tyckte att "såhär kan du ju inte ha det" och nu ska jag prova ny medicin. Jag ska testa concerta. Eftersom jag är "biverkningskänslig" ska jag börja på 18mg i 1½ vecka och sedan höja till 27mg (vilket motsvarar den dos jag går på nu med Ritalin). På apoteket gick det inte att få tar i 18mg för den var slut överallt (i alla apotek i detta län vars databas de kunde se).
Så jag ringa skötaren igen och frågade hur jag skulle göra. Hon gav mig rådet att ringa runt/testa fler apotek eftersom det numera är flera olika kedjor och att andra kedjor kan ha medicinen inne.
Det ironiska är att sen dess, d.v.s. onsdagen, torsdagen och idag, har jag inte upplevt några biverkningar av mina Ritalin 30mg. Jag får inte hjärtklappningar, får inte dimsyn, inga skakningar och blir hungrig och kan äta som vanligt. Jag känner fortfarande biverkningar i magen men biverkningarna är hanterbara. Så jag antar att jag passerat "startperioden" och att min kropp vant sig nu.
Effekten är bra. Jag kan lyssna och fokusera i stort sett hela föreläsningar, jag är lugnare och jag har inte konstant stimulibehov. Så det är ju bra. Och nu ska jag byta medicin. Kanske borde jag fortsatt på denna ett tag till. Samtidigt känns det oerhört jobbigt att jag ska må dåligt varje måndag för att jag haft uppehåll under helgen. Det är ju inte hållbart i längden.
Aja. Jag får testa concerta några veckor och sedan utvärdera. Kanske behöver jag gå tillbaka till ritalin senare. Tur jag har bloggen att dokumentera på så att jag inte glömmer bort hur det var. Så, håll en tumme för mig att concerta passar bättre.
Rensa och spara
Oh boy. Jag behöver formatera om min dator. Dels för att den blivit långsam, den låter alldeles för högt, den är full med skit men också för att det är skönt att börja om på nytt. En ren dator som om den är ny fast utan kostnad. Ah, nice.
Men för att göra det måste jag först tömma datorn från bilder och så och lägga över på en hårddisk. Jäklar vad lång tid det tar. Jäklar vad många bilder och skit jag har. Jag undrar om filmer och serier som jag har nerladdat men inte tittat på än kommer att få plats på min externa hårddisk. Annars väntar jag nog med att formatera om den tills jag sett det mesta.
Jag är i alla fall i full gång nu. Det roliga med det är att återuppleva minnen. Det tråkiga är att det tar tid. Men idag har jag också hunnit städa, tvätta, dammsuga, torka köksluckor och vattna blommor. Imorgon ska jag unna mig ett glas vin och vila. Eventuellt.
Men för att göra det måste jag först tömma datorn från bilder och så och lägga över på en hårddisk. Jäklar vad lång tid det tar. Jäklar vad många bilder och skit jag har. Jag undrar om filmer och serier som jag har nerladdat men inte tittat på än kommer att få plats på min externa hårddisk. Annars väntar jag nog med att formatera om den tills jag sett det mesta.
Jag är i alla fall i full gång nu. Det roliga med det är att återuppleva minnen. Det tråkiga är att det tar tid. Men idag har jag också hunnit städa, tvätta, dammsuga, torka köksluckor och vattna blommor. Imorgon ska jag unna mig ett glas vin och vila. Eventuellt.
Inte en läkare så långt ögat kan nå..
Gaaah! Jag blir tokig på de som satt diganos på mig. Senaste tiden har jag upplevt många biverkningar av medicinen som jag ogärna vill ha. Jag förstår att det är en process att hitta rätt medicin och rätt dos och att en del biverkningar är övergående, så jag är okej med att ha lite tålamod.
En gång i månaden träffar jag en skötare på psykiatrin som kollar blodtryck och så. Igår pratade jag med henne över telefon och berättade att jag upplever många biverkningar, att jag tappat aptiten, är illamående, blev dåsig och darrig mitt på dagen i måndags som om dosen var för hög (trots att det är en låg diagnos), fått problem med magen och så vidare. Jag frågar om vem det är jag ska prata med då jag upplever så många biverkningar, om vem jag ska diskutera eventuellt medicinbyte/ändra dagsdoseringen med och hon svarar "ja det kan du göra med mig när vi ses".
Inget illa alls mot skötaren men jag är väldigt skeptisk till att jag inte har fått träffa "min" läkare mer än EN ENDA gång och det var när jag fick min diagnos. En enda gång. Resten av gångerna lämnar min sköatare en notis om att läkaren kan höja dosen/skriva ut ny medicin. Jag har inte träffat min läkare sen jag började på medicin. Jag vill mycket hellre diskutera medicineringsalternativ med någon som har kompetens inom läkemedel. Skötaren kanske är erfaren och har jobbat där länge, kanske har hon redan hört allt om biverkningar men hon har inte läkemedelskompetens. Hon har inte läst år av de verksamma substanserna i de olika medicinerna, hon har inte behörighet att revidera mitt medicinintag, hon har inte kompetensen att avgöra om jag ska ändra medicin eller inte, hon kan inte svara på om min kropp reagerar så negativt för att jag börjar med en hög "startdos" efter att ha haft uppehåll på en månad. Första gången jag träffade henne visste hon inte ens vad jag gjorde där och frågade mig "jaahaa, är det en halvårskontroll du kommit hit för?" och jag svarar med "det vet inte jag.. ?". Hon tog inte min vikt efter att ha predikat om hur otroligt viktigt det är att hålla koll på sin vikt, hon frågade MIG om det var ADHD eller ADD... ja.. hon är säkert supergullig som person. Men som ansvarig för min medicin har hon inte mitt fulla förtroende.
Jag känner att det är bra att jag själv läser om neuropsykiatriska problem och att jag känner mig själv ganska bra (och vet att jag har dålig koll på det mesta) så jag tar själv ganska mycket ansvar. Från och med idag tänkte jag t.ex. anteckna några gånger om dagen hur jag mår för att se om jag hittar något mönster som visar att jag kanske blir darrig sex timmar efter intag av medicin (vilket skulle kunna betyda att det är så min kropp reagerar när medicinen slutar verka). Jag som egentligen ska gå på en 30mg men som reagerade så som jag gjorde i måndags tänkte att jag börjar med 20mg tills de tar slut (två kvar) och sen fortsätter med 30mg för att se om det kanske var att min kropp inte var van som gjorde att det blev som det blev. Det har gått rätt bra.
I måndags (med 30mg) kunde jag inte äta någonting alls. Jag hade med mig matlåda men efter första tuggan blev jag äcklad och kunde verkligen inte äta mer. Men både igår och idag (med 20mg) har min aptit varit som vanligt. Jag blir hungrig och jag äter och det är bra! Så formodligen var det just så som jag misstänkte, att min kropp reagerade starkt för att det var en för hög dos att "starta med".
Men ja. Sjukt att jag träffat min läkare en enda gång och att hen inte är med och reglerar mitt medicinintag..
Back to life, back to reality..
Jag är tillbaka hemma och imorgon kl nio på morgonen ska jag vara i skolan och ha en heldag. Usch. Hade velat vara hemma tre-fyra dagar så att jag kunde packa upp och ordna lite i lugn och ro innan skolan och skolstress börjar. Men får spendera helgen med sådant.
God natt :)
God natt :)
Lista från Egoina
Hur gammal är du?
28
Hur gammal känner du dig?
28
Vad har du gjort i dag?
Kört hem från Malmö till min bostadsort. Fikat hos svärföräldrarna. Ätit Kina-mat med vänner. Ätit på Donken.
Vilken film såg du senast?
Dumma mej 2 (tror jag)
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Höst. Älskar alla höstfärger. Älskar hur bladen på träden sakta byter färg och hur lövhögarna förgyller dagen med alla fina höstlövsfärger. Älskar hur man kan cykla hemifrån och komma fram osvettig men ändå kunna omge sig med varma mysiga halsdukar och mössor. Älskar att vara sugen på en stor kopp varm te. Ogillar dock att det ofta regnar och ogillar dagar som innehåller regn OCH blåst. Men annars så. Soliga höstdagar äger!
Är du besatt av någonting?
Choklad. Serier. Socialt umgänge.
Beskriv platsen du befinner dig på just nu?
Jag ligger i sängen i mitt sovrum. Bredvid mig har jag byrån med en rund spegel på väggen. Framför mig har jag inbyggda garderober och en ställning med skor. Bredvid mig på andra sidan har jag en ställning med klänningar. Och min sexiga man.
När vaknade du i dag?
Ja du. Någon gång innan nio. Med bakishuvudvärk.
Vilken är din favorithögtid?
Hmm.. har nog ingen. Men får bli julen nu då. Och det är tack vare att julen är så fruktansvärt mysig hemma hos svärföräldrarna.
Vad lyssnar du på just nu?
Mitt tangentbord när jag skriver och fläkten i datorn som låter kaoshögt.
Har du någon gång brutit ett ben?
Nej
Snarkar du?
Nej. Men det har hänt. När jag sovit full eller när jag varit extramt trött. Stönar i sömnen har jag också gjort.
Vilket stjärntecken är du född i?
Vågen.
Vad sa du senast?
"- Då sätter jag mig här för jag vill vara nära dig"
Vad köpte du senast?
Ett armband med en fyrklöver på som gick sönder efter en och en halv timme. Sjukt bra kvalie liksom.
Eller nej förresten, det var nog vänskapsparfymen DKNY Be delicious
Hur många gånger har du flyttat?
Fem gånger (tror jag).
Vad åt du till frukost?
Ostmacka och ett gäng svarta oliver.
Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Jag minns inte. Jag har dåligt minne. Men jag var arton. Jag gissar nu men jag tror att jag var singel, gick på gymnasiet och var deprimerad. Haha. Tur att jag inte är där längre.
Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
På sängbordet till höger om mig.
Är du blyg?
Nej.
Apropå parfymer..
.. så blev det dessa två till slut. Beställde Jimmy Choo från Nordicfeel.se och köpte DKNY på Amsterdams flygplats *glad tjej*
Nöjd med sommaren!
Sommaren (sommarlovet i alla fall) är slut. Det gör mig så himla ledsen. Det positiva med det är att jag äntligen återgår till ett vardagsliv med min fantastiska man som jag inte träffat på två veckor och saknar till döds. Men att återgå till skolan är inget jag ser fram emot. Eller nja, jag ser ju fram emot praktiken (med blandade känslor) men jag ser inte fram emot att åka hem och bo så himla långt ifrån mina fantastiska vänner.
Denna sommaren har varit underbar. Den har innehållt resor, umgängen, vänner, kompisar, shopping, bad (flera gånger till och med) och karusellåkning. Jag har mått så bra och jag har varit glad nästan hela tiden. Det har till och med varit bra ekonomiskt trots att jag inte haft något sommarjobb och trots (eller kanske tack vare) att jag inte fick tillbaka skattepengar förrän i augusti. Jag är väldigt nöjd med sommaren. Givetvis önska jag att den vara längre, det är ju nice att vara ledig. Jag hade framförallt velat spendera mer tid i Malmö. Det vill jag alltid. Jag har inte träffat mina vänner så mycket som jag har velat träffa dem. Eller jo, flera har jag träffat mer än jag trodde att jag skulle göra men några känner jag att jag spenderat helt för lite tid med. Det är tråkigt att inse det, men jag får planera in en helg att komma ner och kompensera.
Det kommer ju bli trevligt att komma hem igen också. Tror jag. Det finns några saker att se fram emot i alla fall. Att lära sig en massa på praktiken. Att få vakna och få sova bredvid och tillsammans med min kärlek. Att vi ska åka till Kolmården och se djur. Att det är Svartan (en studenttradion). Att träffa vännerna som bor där. Att få hem saker som jag beställ - mobilskal, extra batteri, fotobok. Min säng ♥. Att låna böcker på biblan och läsa (ska verkligen försöka få någon rutin på läsning så att jag läser mer (ej skolrelaterat)).
Nä, nu är det sova som gäller. Borde jag gjort för flera timmar sen. God natt.
Amsterdam
Jag har precis haft fyra fantastiska dagar i Amsterdam. Jag vill skriva om den för jag vill absolut inte glömma bort den men jag kan inte riktigt redogöra för den helt så det får bli lite stödbeskrivning för att klarna upp minnet (i framtiden).
Måndag: Kommer fram. Lämnar alla saker i vårt fantastiska hotellrum som ligger två minuter från centralstationen, tre minuter från området där flest coffeshops ligger och sex (höhö) minuter från Red Light District. Vi går runt, promenerar, tittar, äter sushi/kina mat, pratar en massa och lägger oss tidigt.
Tisdag: Vi äter lunch till frukost, äter sötsaker, pratar, går runt, handlar och promenerar till Vondelpark. Där ligger vi på grästmattan framför en av dammarna och skrattar hejdlöst i tre timmar medan vi planerar och oplanerar hemgång. Vi promenerar hem och tittar och njuter av vackra fina rörliga levande Amsterdam.
Onsdag: Njuter av solsken, sitter vid en av kanalerna med fötterna mot vattnet och tittar på folk som åker båt. Underhålls av ungdomar mittemot som skojar, ropar och sjunger i gungande kör för förbipasserande båtar. Vi chillar med Liberty och sedan promenerar vi hemåt. Vi shoppade. Vi köpte hem tre sorters kakor till hotellrummet och mumsade i oss. Jag hade huvudvärk och sov en stund men sen gick vi ut och letade klubbar. Tyvärr blev vi akutsömniga och gick hem och la oss. Och sov ut. Man kan se det som att vi slösade bort en kväll eller att vi gick miste om en fet utgång i staden som aldrig sover (vissa påstår att det är NY, jag säger att det är Amsterdam) men man kan också se det som att vi fick oss en god natts sömn som vi verkligen behövde. Ah, underbart :).
Torsdag: Åt en jävligt god frukost. Packade ihop våra saker och checkade ut. Promenerade till vår favoritcafé och beställde något nytt. Oh yeah.. riktigt nice. Sedan promenerade vi runt lite till, återbesök på cafée och sedan mot tågstationen och tillbaka till Malmö.
Det var en riktigt nice resa. Vi hade till och med tur med vädret. Det duggregnade och ösregnade någon gång då och då, men på något märkligt sätt lyckades vi alltid vara inomhus just när det började regna. Sjukaste var den gången vi valde mellan att gå ut och leta restaurang att äta på eller köpa hem mat till hotellet och äta på rummet. Vi hann välja alternativ två och just när vi kommit upp för trapporna i vårt hotell med maten i handen började det ösregna. När vi satt i parken hade vi det soligt, underbar sol som växlade mellan att finnas på klar himel och gå i moln... men trots att väderprognosen sa regn så kom det inte en droppe under tiden vi var ute.
Semester
Imorgon åker jag och en av mina närmsta vänner till Amsterdaaaaaaam!
Ska bli så awesome!
Vi ska äta massa mumsmums gottigottgott och pain chocolat. LÄNGTAR!
Ska bli så awesome!
Vi ska äta massa mumsmums gottigottgott och pain chocolat. LÄNGTAR!
Update på senaste veckan
Jag har haft en alledes underbar sommar i år. Förutom att jag har varit i mitt hemland tillsammans med min man och min familj så har jag spenderat flera veckor i Malmö med mina fantastiska vänner.
I helgen hade jag t.ex. finbesök från Norrköping och vi utforskade Malmö. Vi åkte runt, vi såg Zlatans hus, vi badade, promenerade på Bo01, tog en bärs på Far i hatten i Folkets Park, åt falafel på JallaJalla (ett måste som Malmö-turist), gick förbi Möllan och umgick med kusiner. Vi passade på att åka över till Danmark och spenderade en helkväll på Christiana med allt vad det innebär. Vi har promenerat, chillat, ätit falafel och chevapci och diskuterat livet hur man kan tänka kring rutiner och sin vardag efter att ha fått en ADHD-diagnos.
Igår var jag på Lisebserg. Så. jävla. kuuuul! Vi stod mest i kö men även det var roligt eftersom vi var ett härligt gäng. Det är riktigt jävla roligt att åka karuseller med folk som är rädda och tror att de ska dö. Hahaha, jag har skrattat så att jag nästan gråtit. En var schizo och hatade samtidigt som hon älskade alla de läskigaste karusellerna, en hade problem och råkade hela tiden spänna kroppen fel och fick kramp i vaden, sträckte axeln, försökte rädda sina tuttar som åkte ut ur BH under varje snabb karusell, en var höjdrädd, en sjöng sånger, en dokumenterade allt med mobilkameran, en försökte övertala oss att åka parierhjulet flera gånger, en svettades och skrek "RÖR INTE MIG" i Spökhotellet Gasten medan en annan hela tiden släppte ledet och skrek "VAD GÖR DEM? KRYPER DEM? GÅR DE EFTER? VAR ÄR DEM?" Jag har skrattat så jävla mycket. Och skrikit så att jag nästan är hes. Hade så jäääävla kul.
Riktigt bra vecka!
Förutom de där dagarna då jag upptäckt att jag blivit av med min plåbok+andras hemnycklar på Öresundståget. Två dagar gick åt att leta, ringa runt, polisanmäla, få tag på sj, hittegodssverige och olika låssmedar för offerter av eventuellt låsbyte. Tack och lov var det någon som lämnade in plånboken med hemnycklar till Hittegodssvergie som höll den i förvar. Personen/rna som lämnade in plånboken tog sig en hittelön. Det känns rimligt och helt okej att de gjorde det, förstår bara inte varför de valde att lämna kvar lite av pengarna och inte tog alla kontanter när de ändå tog cash. Aja. Jag är tacksam och glad att de lämnade in! Verkligen jättesnällt ♥
