Inte en läkare så långt ögat kan nå..

Gaaah! Jag blir tokig på de som satt diganos på mig. Senaste tiden har jag upplevt många biverkningar av medicinen som jag ogärna vill ha. Jag förstår att det är en process att hitta rätt medicin och rätt dos och att en del biverkningar är övergående, så jag är okej med att ha lite tålamod. 
 
En gång i månaden träffar jag en skötare på psykiatrin som kollar blodtryck och så. Igår pratade jag med henne över telefon och berättade att jag upplever många biverkningar, att jag tappat aptiten, är illamående, blev dåsig och darrig mitt på dagen i måndags som om dosen var för hög (trots att det är en låg diagnos), fått problem med magen och så vidare. Jag frågar om vem det är jag ska prata med då jag upplever så många biverkningar, om vem jag ska diskutera eventuellt medicinbyte/ändra dagsdoseringen med och hon svarar "ja det kan du göra med mig när vi ses". 
 
Inget illa alls mot skötaren men jag är väldigt skeptisk till att jag inte har fått träffa "min" läkare mer än EN ENDA gång och det var när jag fick min diagnos. En enda gång. Resten av gångerna lämnar min sköatare en notis om att läkaren kan höja dosen/skriva ut ny medicin. Jag har inte träffat min läkare sen jag började på medicin. Jag vill mycket hellre diskutera medicineringsalternativ med någon som har kompetens inom läkemedel. Skötaren kanske är erfaren och har jobbat där länge, kanske har hon redan hört allt om biverkningar men hon har inte läkemedelskompetens. Hon har inte läst år av de verksamma substanserna i de olika medicinerna, hon har inte behörighet att revidera mitt medicinintag, hon har inte kompetensen att avgöra om jag ska ändra medicin eller inte, hon kan inte svara på om min kropp reagerar så negativt för att jag börjar med en hög "startdos" efter att ha haft uppehåll på en månad. Första gången jag träffade henne visste hon inte ens vad jag gjorde där och frågade mig "jaahaa, är det en halvårskontroll du kommit hit för?" och jag svarar med "det vet inte jag.. ?". Hon tog inte min vikt efter att ha predikat om hur otroligt viktigt det är att hålla koll på sin vikt, hon frågade MIG om det var ADHD eller ADD... ja.. hon är säkert supergullig som person. Men som ansvarig för min medicin har hon inte mitt fulla förtroende. 
 
Jag känner att det är bra att jag själv läser om neuropsykiatriska problem och att jag känner mig själv ganska bra (och vet att jag har dålig koll på det mesta) så jag tar själv ganska mycket ansvar. Från och med idag tänkte jag t.ex. anteckna några gånger om dagen hur jag mår för att se om jag hittar något mönster som visar att jag kanske blir darrig sex timmar efter intag av medicin (vilket skulle kunna betyda att det är så min kropp reagerar när medicinen slutar verka). Jag som egentligen ska gå på en 30mg men som reagerade så som jag gjorde i måndags tänkte att jag börjar med 20mg tills de tar slut (två kvar) och sen fortsätter med 30mg för att se om det kanske var att min kropp inte var van som gjorde att det blev som det blev. Det har gått rätt bra.
 
I måndags (med 30mg) kunde jag inte äta någonting alls. Jag hade med mig matlåda men efter första tuggan blev jag äcklad och kunde verkligen inte äta mer. Men både igår och idag (med 20mg) har min aptit varit som vanligt. Jag blir hungrig och jag äter och det är bra! Så formodligen var det just så som jag misstänkte, att min kropp reagerade starkt för att det var en för hög dos att "starta med".
 
Men ja. Sjukt att jag träffat min läkare en enda gång och att hen inte är med och reglerar mitt medicinintag..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vardagochtankar.blogg.se

Personligt, vardag, frustrationsutbrott och lite ADHD.

RSS 2.0