Jag har tagit paus från min adhd-medicin. Mest för att den inte ger mig någonting nu under sommaren/på semestern. Jag behöver inte kunna koncentrera mig mer än jag kan, jag kan vara distraherad och ha dålig koll på tiden. Jag behöver inte ha jämn aktivitetsnivå, jag behöver inte att min hjärna ska hålla tyst så att jag kan plugga in rätt saker istället för att vara vilsen och virrig i tankarna.

 

Men jag tog också en paus då jag upplevde en del biverkningar som jag hellre är utan. Särskild under perioder jag inte går i skolan då adhd-problematiken påverkar som mest. Huvudvärken var den jobbigaste biverkningen. Den kom strax efter att effekten bör ha avtagit. Ibland mynnade den ut i migrän, ibland behövde jag bara sova en stund och ibland var det en smygande huvudvärk som låg och lurade men som aldrig helt slog ut. Jag ska ge medicinen en chans till i slutet på augusti innan skolan börjar igen. Är det lika jobbigt då (för huvudvärken kan ju ha berott på så mycket annat som stress från förra terminen, värmen på semester, resandet i sig o.s.v.) ska jag ta det med min läkare och antingen få byta medicin eller kanske sänka dosen? Ja, jag vet inte vad de gör. Vi får se.

 

Hur som helst upplever jag att mina adhd-symtom mindre nu på semestern. Jag är ledig från stress och oro över att klara skolan. Jag är ledig från rutiner som jag inte kan följa men som jag verkligen behöver för att inte känna att jag går under. Jag är ledig från att känna mig misslyckad för att tvätten tar evigheter, för att jag glömmer plattan på, från att min ekonomi kraschar, för att jag får utbrott på platser det är pinsamt att få utbrott på, för att jag inte kan lyssna i mer än några minuter utan att antingen tänka på annat eller glömma bort hur samtalet började/vad vi pratade om. Jag behöver inte minnas tvättiden för jag tvättar inte, behöver inte minnas avtalade tider för jag har inga, behöver inte ha dåligt samvete för den jag är, för det jag inte är, för vad jag saknar. Jag bara är. Och det är skönt.