vardagochtankar.blogg.se -

Dilemma, tankar och rädsla

Publicerat 2013-06-12 15:53:09 i Allmänt

Jag sitter i ett väntrum på en psykiatrisk mottagning i en stad utanför staden jag bor och väntar på min man som träffar sin framtida praktikhandledare. Tänkte passa på att blogga genom mobilen. Ogillar att göra det av två anledningar.

1. Det tar längre tid och stannar upp mitt flyt som påverkar innehållet negativt.
2. Texten centreras. Usch!

Men jag kör ändå.

Igår hälsade jag på en kompis nere på stan och hängde en stund. När jag väl tog mig orken att ta mig hem var klockan strax över ett. Min plan var att gå igenom stan med cykeln och inte börja cykla förrän jag är på de tomma gatorna. Jag har inga lampor på cykeln och eftersom det är fullt med studenter som tar studenten på stan kryllar stan av poliser. Så jag går och går och går med cykeln. I stan känns det okej, där är det liv och rörelser, människor och musik, tryggt.

Men när jag närmar mig slutet av "stan" (alltså där liv och rörelser planar ut) börjar det faktiskt att bli lite obekvämt. Jag hatar att det är så. Men plötsligt känner jag mig otrygg, det är mörkt och lägenhetsbyggnaderna omkring mig är nersläckta och mörka, tystnaden låter högt och jag börjar känna att promenaden hem kan bli lång om jag inte cyklar. Men jag har absolut inte råd/lust med böter.

Jag börjar tänka och plötsligt har jag dialoger i mitt huvud med polisen. Vettiga konversationer. Några lugnar ner mig och jag tänker att polisen inte ger mig böter då jag cyklar på grund av rädslan över att någonting ska hända. Jag tänker att ingenting kommer att hända men saker händer ju och vad säger att det inte kan hända mig? Nyligen blev en tjej gruppvåldtagen av tre killar ute på stan, för några veckor sedan har det brunnit i flera delar av stan likt det som hände i Husby, för något år sedan blev en ung kvinna knivmördad av en instabil man som sprungit hemifrån i affekt.. vad som helst kan hända. Men jag vill inte riskera böter. Jag förstår ju att det bästa alternativet är att jag skffar cykellampor. Men jag har cykellampor, såna små som man tar med i fickan och sätter fast vid behov. Jag har bara glömt dem. Och medan jag går där på gatorna och leder cykeln slås jag i mina tankar mellan att cykla för att slippa rädslan men riskera böter och gå rädd men slippa böter. Inget bekvämt dilemma.

Jag är egentligen mest upprörd över att jag känner såhär. Jag vill inte behöva känna mig rädd, jag vill inte känna obehag av att träffa någon gåendes i motsat riktning och andas ut när jag bedömt situationen okej. Jag undrar om den som möter mig promenerandes i mörkret är lika rädd för mig innan vi identifierat varandra som "ofarliga". Jag undrar om jag alltid känt såhär på mörka tomma gator eller om det kommit på senare tid. Jag undrar om det i så fall kommit på grund av att jag blivit mer medveten om vad som kan hända eller om det beror på att jag inte alls gör det lika ofta och därför är det vara främmande. Vi är ju rädd för det som är främmande/känns ovant.

När jag till slut satte mig på cykeln och cyklade hem de sista tio minuterna (ca 20min promenadtakt) kände jag mig lättad över att kunna ta mig fram snabbare, men istället väcktes oron över att stötta på en polisbil. Jag vände mig om några ggr i tron om att jag hörde en bil komma körandes bakom. Tanken om att det är en polisbil gjorde mig rädd över att få böter, tanken över att det inte är en polisbil fick mig att i en tiondelssekund känna mig förföljd. Jag tror inte på den sista tanken egentligen, men känslan känns riktig.

Ja. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Det var bara intressant att reflektera över alla tankar som promenaden bjöd på. Jag promenerar väldigt sällan utan stimulus som musik i öronen, en vän i telefon, en bok att läsa eller facebook via mobilen. Det var intressant. Mina tankar underhöll mig verkligen. De studenter jag inte var röddt hade jag intressanta konversationer i huvudet. Med mig själv, med polisen, med en random kille som gick förbi mig.

Nu är det i alla fall sommarlov på riktigt och jag är ledig! Underbart.

Direktlänk, 0 Kommentarer

Kommentarer

Trackback

Dilemma, tankar och rädsla

Kommentera inlägget här:

vardagochtankar.blogg.se

Personligt, vardag, frustrationsutbrott och lite ADHD.