Igår vaknade jag på fel sida. Redan innan jag gick hemifrån var jag sur som en citron. Jag var lite sen till att möta upp en vän för att plugga ihop. Min cykel saknade luft i bakdäcket så jag ledde cykeln till skolan och passade på att pumpa den. Sen cyklade jag sista biten.

 

Några timmar senare skulle jag till mitt garderobsjobb. Jag bestämde mig för att vara i god tid så att jag slipper stresscykla och istället kunna ta det lugnt. Jag låser upp cykeln trettiofem min innan jag ska vara på jobb och det tar ungefär en kvart att cykla. Upptäcker att cykeldäcket är tomt på luft igen. FAN. Jävla skit! Det innebär alltså både att jag kommer att bli sen till jobb för det tar 45min att gå OCH att jag måste byta däck helt och hållet. Så, får stress-gå snabbt till jobb och komma för sent tio minuter. 

 

Väl där måste jag jobba ensam med en tjej som är superdupertrevlig men inte har särskilt hög arbetsmoral. Eller ja, jag vet inte om jag kan döma arbetsmoral men hon är en som bara plötsligt försvinner iväg. Hon började med att "inte veta om att vi har kod på nyklarna" vilket innebär att hon inte läste infomailet i början av terminen. Sen vet hon inte heller om att 40 pers i publiken har fått byta platser, vilket innebär att hon inte läst dagens-pass-mail. När jag frågar om hon kontrollerat facken (d.v.s. kolla om nummerbrickorna hänger på rätt krok så att gästerna får rätt bricka till rätt jacka) så svarar hon ja men det visar sig senare att hon egentligen menade "ja, jag har kollat i dessa två fack som jag öppnat hittills men inte i de övriga femton facken..". Hon går dessutom iväg och äter personalmat i tjugo min trots att hon ätit 1½ timme tidgare. Även efter att hon ätit färdigt är hon ändå "försvunnen" i tio min. Strax innan övrig garderobspersonal kommer in säger hon "vi hade ju inte behövt vara två för detta passet" och jag ville skrika i hennes huvud "VAD FAN VET DU OM DET, DU HAR JU INTE VARIT HÄR". 

 

Ja.. nu skulle ju inte inlägget handla om hennes arbetsmoral så nog om den. Själva konserten drar över en halvtimme. När jag väl kan börja gå hem är kl 23 och jag är inte hemma förrän kl 24. Sur och irriterad. Det har dessutom hållt i sig. Jag är sur och irriterad som ett allmäntillstånd. Jag får småutbrott hela tiden. Jag vill skrika några ggr om dagen men håller mig och andas tungt i syfte att lugna mig istället. Jag går ifrån istället för att agera och jag försöker att inte bli för arg.

 

Undviker gärna människor också. Vill helst inte prata med någon. Känner att det lätt blir missförstånd och att jag lätt kan brusa upp. Pallar inte det. Jag vill bara gå till skolan, komma hem, inte prata med någon och göra vad jag vill. Om det innebär att städa eller att glo in i väggen eller att bara slösurfa så vill jag bara vara. Eller typ sova. Jag sover så jävla lite känns det som. Det tar alltid timmar innan jag lyckas somna. Riktigt irriterande.

 

Ja. Nä. Nu måste jag försöka sova. Måste upp tidigt imorgon så att jag kan plugga inför seminariumet dagen efter. God natt,