Jag har varit utan internet i några dagar. Det har sin charm att vara det. Det har varit väldigt avslappnade och chill. Inte för att internet gör mig stressad men det är lätt att ta fram internet och hålla sig uppdaterad så fort en liten stund av tråkighet kommer. Nu har man mest tittat på utsikten och här där jag befinner mig finns det gott om utsikt! Förutom utsikt har jag pratat, lyssnat på musik, läst bok, pussat på min A, umgåts med släkt, åkt karusell, åkt linbana, spelat spel på mobilen, promenerat, sovit bra, sett två soluppgångar och ätit riktigt god mat. 

 

Jag har sett mycket kultur och det många saker skiljer sig avsevärt från Sverige. Det mesta ser jag som annorlunda. Jag kan inte avgöra om det är bättre eller sämre, jag kan inte säga vad som är rätt eller fel.. det är bara annorlunda. Vissa saker är extremt charmigt, andra inte. Enligt mig. 

 

Men jag blir väldigt frustrerad när det gäller hur män och kvinnor behandlas olika och hur alla kvinnor är helt okej med detta. Exempelvis är det inte ovanligt att det finns moskéer för bara män, många (jag tror de flesta) moskéer har ett rum även för kvinnor. Men det finns inte en enda moské som är endast för kvinnor. De får som högst ett rum, om ens det. Män och kvinnor (muslimer pratar vi om nu) ber fem gånger om dagen och följer en massa andra regler (stenhårt eller lite som de vill) för att Allah har sagt att de ska göra det men också för att de sedan ska komma till paradiset. I paradiset får männen 72 jungfruar. Vad får kvinnorna? Jo de får vara den vackraste av dessa 72 jungfruar till sin man. Hur kan de leva hårt, följa alla regler, dölja sig med heltäckande kläder och slöja i denna enorma värmen och be fem gånger om dagen för att få bli en av sin mans 72 fruar? Hur kan de tillåta all denna orättvisa på grund av det. Jag förstår att det är svårt att slå sig fri från detta synsätt någonstans där det är så starkt och jag förstår att i rädslan (eller tron) över att Allah faktiskt finns och har sagt detta vågar man kanske inte motsätta sig det. Man vet ju inte vad som finns i det där eviga helvetet som är motsatsen till paradiset. Men jag kan ändå inte förstå hur kvinnorna går med på att ge och ge och hur männen inte skäms över hur de tar och tar. 

 

Något annat som jag finner frustrerande är hur männen sitter och väntar på att maten ska serveras och när de ätit färdigt reser de sig upp och går in i ett annat rum medan kvinnorna fixar maten, dukar fram, serverar, häller upp dricka till alla, tar bort maten, diskar, städar, brygger te, serverar te, tar bort te, skär upp frukt, serverar frukt, tar bort frukt, häller upp vatten och läsk, serverar, diskar. Ibland förstår jag inte hur de hinner äta själv. Fast samtidigt så verkar det inte som att man ser kvinnorna som serveringspersonal.. för samtidigt så råder det en enorm gemeskap, vänlighet och värme. Folk håller ihop, folk äter ihop, folk skämtar mycket, skrattar högt, bjuder på sig själva. I Sverige är det vanligt att när man befinner sig i en folksamling pratar man lite lågt med den som sitter en närmst. Här pratar man tvärs över rummen med varandra, ibland högt, ibland lågt men oftast är det liv och rörelse. 

 

I alla fall. Jag har det bra, vi upplever, vi njuter, vi chillar. Något som drar ner betyget väldigt mycket är toaletterna  (hemma hos mig och hemma hos släktingar är dem vanliga och bra, men på utflyktsplatser och i huset vi hyrde i två nätter som låg vid Iranska gränser... not so nice). Toabesök och duschar utan tryck.. usch.