Ett erkännande

Inatt grät jagMed en hand på min axel och ett erkännande och en tröstFör att livet har varit tufftJag har lyckats och jag har tagit mig dit jag ärjag är stolt och jag är gladmen det har varit tufftdet har varit svårtdet har känts omöjligtoch det har kämpats även när jag har gett uppoch inatt erkände jag det för mig självatt det var varit tufftoch att det är okejJag grät inte för att jag är ledsenutan för att jag sörjerhur tufft det varit, hur svårt det varitjag grät för att det kändes som om jag förlåter mig själv. Jag förlåter mig för hur jobbigt det varitför hur dum och korkad och lat jag varitför hur jag tidigare hatat mig självför att jag varit självdestruktivför mina automatiska negativa tankarför att jag tog de som sanningoch för önskan att inte vara jagDet känns som en lättnadsom ett grått moln jag puffat ivägsom en kram jag ger mig självsom ett erkännande att det är okejDet är okej att det varit så tufft och det är okej att jag har hatat mig själveftersom jag nu förståroch nu kan förlåta mig självDet är okej. Jag är stolt och ledsen och lättad och en aning melankolisk.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vardagochtankar.blogg.se

Personligt, vardag, frustrationsutbrott och lite ADHD.

RSS 2.0