Tungt att lämna

Idag känns det riktigt jobbigt att jag ska lämna min praktikplats. Inte för att det inte är skönt, inte för att jag inte vill tillbaka till skolan och inte för att jag kommer att sakna mina kollegor. Utan för att jag behövs där.Jag lämnar en patient som jag bara haft ett bedömningsamtal med och telefonkontakt med. Patienten är i ett stort behov av en utredning, gärna så snart som möjligt. Personen mår väldigt dåligt på flera sätt och är i behov av båda utredning och psykoterapibehandlig av en form som jag kan ge. Många andra kan också ge den förstås. Men inte på den arbetsplatsen och inte i nuläget. Där är två andra som skulle kunna göra ett bra jobb för hen, men den ena kan inte ta mer just nu och den andra slutar snart.Resten kan inte. Enligt mig. Antingen har de fel kompetens, utstrålar skeptism, utalar sig ofta klumpigt eller har tappat hoppet om patientgruppen och kan därmed inte hjälpa på bästa sätt. Med andra ord, jag behövs där. Jag är kompetent, duktig på min grej, visar mycket omtanke och kärlek, tror på patienterna, vill lära mig mer och läser därför på om både sånt jag tror mig kunna och sånt som är nytt. Det känns tungt att lämna mottagningen och inte veta hur det kommer att gå för denna patient, utan att veta om hur de tänker om hur akut det är. Jag är orolig helt enkelt. Vet att jag måste släppa det, och det kommer jag att göra. Men just nu, känns det lite tungt.


Kommentarer
S

Härligt o höra dig säker på dig själv!!

2013-11-19 @ 22:46:49


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vardagochtankar.blogg.se

Personligt, vardag, frustrationsutbrott och lite ADHD.

RSS 2.0