Jag är en modig fegis

Det var riktigt svårt att vakna igår på morgonen. Sedan gäspade jag resten av dagen och var okoncentrerad trött större delen av praktiken. Efteråt hade jag ett arbetspass i garderoben på Konsert & Kongress vilket alltid gör mig på bra humör och så även denna gång. Dock insåg jag att jag inte bör jobba vardagar eftersom det kan bidra till mindre sömn (= ännu svårare att komma upp). Jag tog tag i schemaläggaren direkt och sa just det. Jag jobbar gärna men helst bara helger alternativt tvåtimmars-pass. Ibland behöver vi nämligen bara någon som kommer in två timmar men då schemaansvarig tycker att det känns taskigt att få ner någon för så få timmar, lägger hon upp fler. Jag sa att det är helt okej för mig. Tur nog sa hon att det kommer att bli ganska få pass per person nästa månad ändå så då får jag bara helger. Yey!

Jag är glad att jag "vågade" be om "krav". Jag är nämligen en fegis och är en sån som får dåligt samvete när jag säger att jag inte kan arbeta ett pass, blir sjuk och måste sjuka mig, inte kan ställa upp alltid. Jag tänker att jag ska vara glad att jag får jobba där alls. Men mitt mående, min praktik, min sömn måste prioriteras och jag lyckades. Woohooo!

Nu måste jag stå på mig på praktiken också. Är nämligen en fegis där också. Jag kan gå in i lunchrummet och ställa mig bredvid micron som nästa i kö och då kommer någon annan in med en matlåda och jag "gör mig upptagen" så att de kan micra först. Det kan komma tre st efter mig och jag bara väntar och låter andra gå förre för att "jag vill inte vara i vägen". Herregud!! Upptäckte att jag gjorde det igår och idag ska jag INTE göra så. Punkt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vardagochtankar.blogg.se

Personligt, vardag, frustrationsutbrott och lite ADHD.

RSS 2.0