Jag kan inte somna. Det förvånar mig faktiskt väldigt mycket eftersom jag dels haft en utomordentlig dygnrytm under hela resan där jag somnat tidigt, vaknat tidigt och sovit riktigt bra. Har vaknat utan att behöva (eller ens kunnat) somna om. Tänkte att det kommer att funka bra här hemma med. Dels för att jag är så himla himla trött/sömnig.

 

Somnade tidigt igår. Inte särskilt förvånande efter 24 timmars resande. Vaknade av klockan vid 7 och somnade om innan jag hade reagera. Vaknade sedan vid 11 efter sammanlagt 15 timmars sömn ungefär. Självhatet började direkt pga försov mig till tiden hos psykiatrin. Riktigt irriterande. (I för sig så kanske det är på grund av just 15timmars-sömn som jag inte kan somna nu.)

 

Hade en bra dag i skolan med möte med gruppen om exjobbet och sen mysochskratt-samtal med min vän S. Blev trött väldigt tidigt på kvällen, utförde lite ärenden and stuff och klockan 22 borstade jag tänderna för att gå och lägga mig. Kände mig väldigt trött. 

 

Somnade inte. Somnade inte. Somnade inte. Tände ett stearinljus och läste bok och läste och läste och läste.. sömnig. Men somnade inte. Min man kommer in 01.30 och ska sova. Lampan släcks och jag somnar inte. Kl 02.20 ungefär ger jag upp och går ut i ett mörkt vardagsrum för att somna till en serie. Tankarna i huvudet snurrar på som en tvättmaskin fullproppad med blandade färger och vibrerande rörelser och skummande tvättmedel och tänker att en serie kan få mig att släppa tankarna.

 

Klockan är nu 03.35 och jag funderar seriöst på att skita i det. Bara strunta i att sova inatt. Men jag är så jälva trött och imorgon har jag dels en heldag med skolrelaterat, en träff med arbetsterapeuten nere på stan, en promenadsdejt med en vän och sen ska jag jobba hela kvällen.

 

Måste orka.

 

Funderar på varför jag inte kan somna och kommer fram till att det beror på extrem ångest som beror på ältande och oro. Eller rättare sagt oro. Tänker på allt som ska göras och får upp automatiska tankar/överjaget som självhatar och tycker till om hur värdelös jag är och hur kass jag är och att nu är jag tillbaka till att ha en jävla massa skit att göra som jag ändå antingen skjuter upp, gör halvbra eller helt enkelt inte gör. Så jävla värdelös röst att lyssna på. Så jävla irriterande och ful och dum i huvudet är den där dumma dummisen som säger såna där dumma värdelösa saker till mig. Känslan i brösten också. Den är också dum. En dum liten dummiskänsla som bara trycker och är till besvär. Ger mig sömnbrist och oroöverskott. 

 

Håll käft dummisröst och dummistryck. Ni är värdelösa. Inte jag. Jag är stencool. Jag har lyckats med så jävla mycket under mina år, jag är älskad av fantastiska människor, jag är påhittig och bra på att hitta lösningar, jag är intressant och intresserad, jag är värdefull och jag kan. Jag kan, jag kan, jag kan. Se bara på i söndags, jag vågade snorkla i hav med fiskar. Två saker jag är rädd för; vatten och äckliga fiskar, och där låg jag... snorklandes. Jag är inte bara bra, jag är också så jävla cool. Så det så.

 

Också gör vi ett nytt försök. Imorgon SKA jag UPP kl åtta. Punkt.