♥ Jag har ganska nyligen blivit feminist och ändå kan jag inte förstå folk som inte är feminisiter. Ungefär som om jag har glömt hur det var att inte förstå det som jag förstår nu. Det var inte alls länge sen som jag t.o.m. sa "jag är inte feminist, jag skulle nog bara kalla mig genusmedveten" som för att jag tänkte att jag vill inte ändra på att tjejer ska ha rosa och killar ska ha blått utan bara blivit medveten om att man faktiskt kan socialiseras in i könsroller. Nu känns det helt absurt att inte vara feminist och genusmedveten. 

♥ Jag har alltid trott att jag kommer att ha barn innan jag är trettio. När jag är trettio skulle jag dessutom antingen få eller vara gravid med mitt andra barn. Det kommer ju inte ske. (Eventuellt har jag ett, u never know).

♥ Jag gillar matematik. Jag är inte bra på det men jag har alltid tyckt om matte. 

♥ Jag känner mig lycklig ibland. Det är jag väldigt glad över. Det är inte alla som vågar göra det. 

♥ Jag har snart klarat av en universitetsutbildning trots att jag hatar att plugga, velat hoppa av flera gånger och sett mig själv som en sån som ger upp. Men det är jag tydligen inte. HIGH FIVE!!

♥ Förr ville jag ha tre söner - inga döttrar. Nu vill jag ha fyra döttrar. 

♥ Fast egentligen tror jag att jag vill ha minst en av varje samtidigt som jag sjukt vill tänka att det absolut inte spelar någon roll.