Finbesök!
På fredag kommer finfina vänner hit och förgyller mitt liv.
Jag är lycklig ända in i själen!
Längtar!
Praktikdagar
Dagarna på praktiken flyger förbi. Vissa dagar har jag ingenting att göra, vilket betyder att inga möten, samtal eller testningar är inbokade. Ändå räcker tiden inte till. Det är så mycket mellanarbete som "inte räknas" men som måste göras. Idag skulle jag ha en testning på två timmar. Den blev avbokad och jag suckade högt och irriterade mig över hur ofta psykiatripatienter avbokar. Anledningen var helt legitim och det gör absolut ingenting men när man är inställd och förbered på någonting som inte blir av så blir man lite irriterad. Jag tänkte att det ändå var skönt för då kunde jag gå hem tidigt idag. Går jag tidigt kan jag springa förbi stan och köpa hem lite vin och en jacka jag spanat in och sen ändå orka gosa med min man.
För att få något gjort skrev jag en lista med saker jag behöver göra. Jag hann med alla punkter utom två varav den ena hann jag börja på. Jag trodde att det (skriva ihop en bakgrundanamnes) kunde slängas ihop på en tjugo minuter men icke sa nicke. Det är sjukt mycket svårare att formulera ett psykologutlåtande än jag trodde. Eller ja, svårare och svårare.. det beror väl del på erfarenhet och patientens historia. Det gäller att få ihop en historia där information från anhörig, gamla anteckningar från tidigare vårdinstanser och information från patienten själv ska bli formulerad på ett sätt så att de dels hänger ihop och dels "låter bra". D.v.s. inte är upprörande eller fomulerat så att patienten inte känner igen det.
Men det är bra att jag vet det. Denna vecka har jag ganska många tomma luckor med "ingenting att göra" och den tiden behöver jag verkligen lägga på att utforma psykologutlåtanden. Nästa vecka däremot.. den börjar med tre patienter på måndagen varav det ena är en testning på två timmar. Kul!
Dagen slutade med att den plötsligt var 17 (alltså en halvtimme senare än jag egentligen "slutar") och jag blev sen till stan och sen till pendeln och kom hem strax innan 20. Livet som pendlare. Ah!
Dock - ingen huvudvärk! Yeay!
Är nöjd med dagen allt som allt.
Söndag
Söndag. Idag har jag promenerat en höstpromenad med min underbara man. Jag har slängt en kartong fylld med gamla saker. Vi har också sorterat ut stuff som vi ska lämna hos någon second handd-container. Alltid en fröjd att bli av med saker. Vi har fler kartonger och väskor att gå igenom. Min förhoppning är att gå igenom en kartong om dagen så att allt är färdigt på en vecka. Så jag kan slänga/ge bort och bli av med saker men också så att sommarkläderna kommer upp och vinterkäderna kommer ner.
Nu är klockan halv tolv och jag borde sova. Ska som vanligt upp klockan sex. Är dock inte trött och är av någon anledning uppe i varv. Ska lägga mig i sängen och läsa bok, det brukar hjälpa. Nu ska jag börja på Livet efter dig.
God natt
Aw
Huvudvärk
Vill ha..
ADHD - exekutiva funktioner och automatisering
Varje torsdag i sex veckor hålls det en ADHD-kurs på min praktikplats. Kursen är till för de med ADHD och för anhöriga! Det är ju toppen. Man får lära sig allt från vad ADHD är, hur det visar sig och vilka svårigheter det för med sig men också olika sätt och strategier man kan ta hjälp av för att vardagen ska fungera. En del handlar också om medicinering. Det är både psykolog, arbetsterapeut och läkare/skötare som håller i det och man gör olika saker varje gång. Första delen handlade om diagnosen.
Det var jävligt skönt att få höra om sig själv. Det är skönt att höra att det finns förklaringar till att jag glömmer plattan på mitt uppe i matlagningen för att någonting distraherar mig i ett annat rum. De exekutiva funktionerna i hjärnan fungerar inte "som de ska" och därför är det svårare att hålla och att skifta fokus. Att göra en så enkel sak som att laga mat kräver många saker. Man behöver kunna förutse, planera, göra inköp, följa instruktioner, sortera ut onödig information och hålla kvar fokus på det man gör. Man behöver uthållighet och man ska kunna avsluta en färdig uppgift. Bara att kunna avsluta kräver en förmåga att kunna avgöra när det är dags och planeirngsförmåga över hur man avslutar. Det var så skönt att höra hur de förklarar med exempel och exemplena är träffsäkra.
En gång skulle jag koka ett ägg. Medan jag väntade på att vattnet skulle börja koka gick jag till vardagsrummet och lutade mig ståendes mot soffan nära köksdörren för att slötitta på tv. Plötsligt hör jag ett PANG och i köket finner jag ett sprängt svart ägg på väggar och golv och en kastrull med svart botten och inget vatten. Det luktade i en vecka.
Jag kan skratta åt det nu och har väl egentligen alltid gjort det. Sen det hände har jag ibland tagit upp det som exempel på varför jag inte lagar mat. Haha. Men det var skönt att höra om att min kaosande i köket, hur jag alltid glömmer bort vilken ordning jag ska göra saker på, viktigaste ingrediensen vid inköp, att sätta på ugnen i tid och att läsa färdigt meningarna i receptet innan jag agerar är en del av min brist i uppmärksamhet, koncentration, impulssivitet. Det är brister i mina exekutiva funktioner och mitt arbetsminne som birdrar till det. Bara vetskapen om detta kommer få göra att jag blir bättre på att försöka uppmärksamma saker. Jag kommer att hitta strategier för att förenkla för mig själv. För andra kommer det automatiskt. För folk med ADHD kommer det inte automatiskt, utan man måste lära sig medveten.
Samma sak med automatiseringen. För andra kommer automatiseringen av sig själv. Man lär sig cykla och sen kan man cykla. För en person med ADHD är automatiseringen svår. Det tar längre tid och behövs fler repetitoner. Det är därför jag var sämst på alfabetet, sämst på multiplikationstabellen och sämst på simningen. Jag kände mig dum och korkad. Jag skämdes över att alla andra kunde 6 gånger 7 direkt. Medan jag själv kämpade som fan med alla tabeller i flera månader. Framför allt med 6an, 7an och 8ans tabell. De är fortfarande svåra för mig. Det var skönt att få höra det på ADHD-kursen, att jag inte är dum, jag behöver bara mer repetion och mer övning.
Tredje veckan avklarad
Nu har jag varit på praktiken i tre veckor. Jag har lärt mig en massa nya saker men mest kring saker som har att göra med att arbeta heltid. Det är en omställning från att vara student. Såklart och helt förväntat. Men jag var inte beredd på hur otroligt trött i huvudet man blir. Jag förstår att det är så i början och att man dels vänjer sig och dels kommer in i det. Det är klart att det är mer utmattande när allting är nytt och man matas av nya intryck och nya tankar och nya människor hela tiden. Jag är dock förvånad över hur mycket det har påverkat mig att vara trött. Att vara trött brukar jag tycka är skönt, särskilt den tröttheten som kommer efter en härligt produktiv dag. Men att komma hem och vara så trött att jag inte orkar göra någonting har tagit hårt på mig.
Jag är på praktiken, glad och förväntansfull. På vägen hem börjar jag bli seg och trött. När jag slutligen är framme är jag helt slutkörd. Sätter mig i soffan och orkar inte göra någonting. Orkar inte prata, orkar inte kasta in en omgång tvätt, orkar inte vattna blommorna, orkar knappt byta om och gå till sängs. Jag orkar inte gosa, orkar inte läsa, orkar ingenting. Första veckan var okej, antar att jag levde på glädjen över att hamna på en så bra praktikplats. Men andra veckan tog hårt och jag har gråtit en massa. Av ren trötthet.
Igår och idag har varit betydligt bättre. Jag hoppas att det beror på att jag kommit in i det nu och att det bara kommer att bli bättre och bättre nu. Det kan också bero på att jag har accepterat att jag är för trött för att göra någonting om vardagarna och därför blir jag inte ledsen över det. Det kan bero på att både igår och idag var riktigt bra dagar på praktiken med bra samtal och bra möten med patienter. Jag älskar mitt yrkesval, jag älskar mina tillfälliga kollegor, jag älskar att lära mig och jag.. ja.. jag är så glad över att jag har klarat min utbildning så bra som jag gjort med tanke på omständigheterna.
Jag har varje år, ibland varje termin, bestämt mig för att hoppa av för att jag inte orkar mer. Jag har misslyckats på tentor, fått skriva om uppgifter, komletteringar, hatat basgrupper, fått prestationsångest, känt mig sämst, tvivlat på min förmåga till det mesta, gråtit, kämpat, gett upp om och om igen men jag har fan ta mig klarat det! Givetvis är det massor som jag inte minns och som jag inte lärt mig och som jag inte brydde mig om men ångrar i efterhand. Men det är också mycket som jag faktiskt har lärt mig. Som jag har med mig och som gjort att jag är där idag. Jag är fan ta mig en kämpe!
Nu är det helg och jag vila. Tvätta, duscha länge, vila, läsa, förhoppningsvis se film, gosa med äsklingen, promenera utomhus och vila. Förr använde man helger till att umgås med vänner och kanske festa. Nu används de till att vila! Helger är heliga just nu. Jag tappar kontakten med mina (få) vänner här uppe och jag har dåligt samvete över det. Jag saknar att prata och umgås med dem, men jag orkar verkligen inte. Så då får det vara så. Ett tag. För just nu är de heliga helgerna viktiga att utnyttja till att samla krafter inför kommande vecka.
Idag är en bra dag. Ville uppdatera bloggen om det så att det inte är bara ledsamt.
:(
Skolk
Jag är en modig fegis
Sep. 02, 2013
Graaattis!
Oh! Idag blev en av mina vänner mamma till ett superfint litet liv.
Och det känns som om jag redan nu älskar bebisen. Galet. ♥
Och det känns som om jag redan nu älskar bebisen. Galet. ♥
Praktik
Imorgon börjar praktiken och i tre månader ska jag leka psykolog. Det känns spännande, roligt och kul. Självklart är jag nervös och är orolig över hur mycket jag förväntas att kunna. Och hur det korrelerar med hur mycket jag faktiskt kan. Jag tänker att jag ska öva på att hävda mig själv. Jag måste våga säga ifrån om jag känner att jag fått för mycket på mitt bord eller om jag känner att min handledare ger mig för lite tid. Jag måste komma ihåg att jag är där för att lära mig, inte för att användas som gratis arbetskraft. Jag menar inte att jag är rädd att de ska utnyttja mig, för det tror jag verkligen inte, men genom att påminna mig själv om att jag är där för att lära mig kommer jag också ihåg att vara snäll mot mig själv. D.v.s. att jag kan slappna av i att jag inte nödvändigtvid förväntas kunna en massa på förhand. Exempelvis ska jag syssla med testning och det har vi gjort en enda gång under utbildningen. Inte förväntas jag kunna utföra testningar profisionellt när jag bara gjort det en enda gång och det var minst två år sen.
Men åh vad spännande! Nu ska jag äntligen få se hur det är/kan vara på en arbetsplats som utbildad psykolog. Äntligen ska jag få se verkligheten och äntligen ska jag få känna på mitt yrke. Jag har i för sig haft klienter och utfört klinisk behandling på en klinik. Men då var det parallellt med studier, tentor och föreläsningar. Nu är det på riktigt som i att jag har fasta arbetstider på en arbetsplats. Så. Himla. Coolt. Ihh!
En aktiv dag
Älskar dagar där jag fått massa gjort.
Idag har jag:
- Varit i skolan i tre timmar
- Lånat böcker på biblan
- Tvättat två maskiner
- Fikat här hemma med en vän
- Hämtat ut medicin på stan
- Varit på HM för att hitta den där tröjan (fanns inte i min storlek men jag räknar ändå det som att jag fick gjort en av sakerna på "to-do-list".
- Haft möte på skolan med studievägledaren
- Hämtat ut beställd bok på posten
- Fikat på stan med en kompis
- Letat fram studentoverallerna till morgondagens årliga patetreunion i förrådet
- Klippt mannens hår (eller nja.. snaggat sidorna rättare sagt)
- Köpt pendelkort inför praktiken som börjar på måndag (aaah, reeedan!!)
Ja. En fullspäckad dag. Nu är jag trött. Väldigt trött.
Det har jag i för sig varit varje dag vid denna tid. Känns som om jag gör saker hela tiden. Men på ett mer strukturerat/välplanerat sätt. Exempelvis, istället för att tvätta sex maskiner en gång i månaden och hata mig själv för att det tar så lång tid så har jag tvättat två maskiner en gång i veckan (yey). Och istället för att glömma bort skoluppgifter till några timmar innan läggdags kvällen innan den ska in har jag tagit tag i det flera dagar innan i små mängder. Istället för att skjuta upp alla ärenden till sista dagen så har jag gjort 1-2 ärenden per dag (förutom idag, men idag slutade vi tidigt). Ja, det känns bättre. Nu för tiden är jag trött för att jag varit aktiv från morgon till sen eftermiddag, förr var jag trött för att jag gjorde ingenitng, prokastinerade, hade ångest och oroade mig. Framsteg.
Imorgon ska jag:
- Patetfest
På söndag ska jag (förhoppningsvis):
- Inhandla kalender och anteckningsblock inför praktiken
- Vila vila vila
Två filmer
Har sett Veronika bestämde sig för att dö. Har läst boken tidigare så filmen var inte jättespännande men helt okej. Kommer nog inte se om den direkt men det var inte "slöseri av mig tid" i alla fall. Kul att se böcker som filmatiserats. Den handlar om en ung kvinna som gör ett självmordsförsök. Självmordsförsöket "misslyckas" och hon blir inskriven på något hem. Det visar sig att självmordsförsöket påverkade hennes hjärta och hon får veta att hon inte kommer att överleva ändå...
Igår såg vi The color purple som handlar om svarta i ett litet samhälle för länge sen. Filmen gjordes 1985 och både Whoopi Goldberg och Oprah Winfrey är med i den. De är väldigt unga i filmen och det var roligt att se. Filmen väcker många känslor, det är svårt att inte bli känslosam. Både ledsen och arg blir man. Jag gillade den! Jag kan tänka mig att se den igen men några minuter in i filmen tänkte jag "nej usch, sånt här orkar jag inte se" och ville stänga av. Det är en hemskt historia och man får se hur svarta blev behandlade. Hur de blev illabehandlade av såväl vita som av svarta själv. Jag visste ingenting om filmen när jag satte på den (förutom att man kan bli känslosam) och det tycker jag är bra så jag vill inte skriva något om den här heller. Tror nog att jag kommer att minnas den ändå. Ungefärligt i alla fall.
Rensa och spara
Oh boy. Jag behöver formatera om min dator. Dels för att den blivit långsam, den låter alldeles för högt, den är full med skit men också för att det är skönt att börja om på nytt. En ren dator som om den är ny fast utan kostnad. Ah, nice.
Men för att göra det måste jag först tömma datorn från bilder och så och lägga över på en hårddisk. Jäklar vad lång tid det tar. Jäklar vad många bilder och skit jag har. Jag undrar om filmer och serier som jag har nerladdat men inte tittat på än kommer att få plats på min externa hårddisk. Annars väntar jag nog med att formatera om den tills jag sett det mesta.
Jag är i alla fall i full gång nu. Det roliga med det är att återuppleva minnen. Det tråkiga är att det tar tid. Men idag har jag också hunnit städa, tvätta, dammsuga, torka köksluckor och vattna blommor. Imorgon ska jag unna mig ett glas vin och vila. Eventuellt.
Men för att göra det måste jag först tömma datorn från bilder och så och lägga över på en hårddisk. Jäklar vad lång tid det tar. Jäklar vad många bilder och skit jag har. Jag undrar om filmer och serier som jag har nerladdat men inte tittat på än kommer att få plats på min externa hårddisk. Annars väntar jag nog med att formatera om den tills jag sett det mesta.
Jag är i alla fall i full gång nu. Det roliga med det är att återuppleva minnen. Det tråkiga är att det tar tid. Men idag har jag också hunnit städa, tvätta, dammsuga, torka köksluckor och vattna blommor. Imorgon ska jag unna mig ett glas vin och vila. Eventuellt.
Inte en läkare så långt ögat kan nå..
Gaaah! Jag blir tokig på de som satt diganos på mig. Senaste tiden har jag upplevt många biverkningar av medicinen som jag ogärna vill ha. Jag förstår att det är en process att hitta rätt medicin och rätt dos och att en del biverkningar är övergående, så jag är okej med att ha lite tålamod.
En gång i månaden träffar jag en skötare på psykiatrin som kollar blodtryck och så. Igår pratade jag med henne över telefon och berättade att jag upplever många biverkningar, att jag tappat aptiten, är illamående, blev dåsig och darrig mitt på dagen i måndags som om dosen var för hög (trots att det är en låg diagnos), fått problem med magen och så vidare. Jag frågar om vem det är jag ska prata med då jag upplever så många biverkningar, om vem jag ska diskutera eventuellt medicinbyte/ändra dagsdoseringen med och hon svarar "ja det kan du göra med mig när vi ses".
Inget illa alls mot skötaren men jag är väldigt skeptisk till att jag inte har fått träffa "min" läkare mer än EN ENDA gång och det var när jag fick min diagnos. En enda gång. Resten av gångerna lämnar min sköatare en notis om att läkaren kan höja dosen/skriva ut ny medicin. Jag har inte träffat min läkare sen jag började på medicin. Jag vill mycket hellre diskutera medicineringsalternativ med någon som har kompetens inom läkemedel. Skötaren kanske är erfaren och har jobbat där länge, kanske har hon redan hört allt om biverkningar men hon har inte läkemedelskompetens. Hon har inte läst år av de verksamma substanserna i de olika medicinerna, hon har inte behörighet att revidera mitt medicinintag, hon har inte kompetensen att avgöra om jag ska ändra medicin eller inte, hon kan inte svara på om min kropp reagerar så negativt för att jag börjar med en hög "startdos" efter att ha haft uppehåll på en månad. Första gången jag träffade henne visste hon inte ens vad jag gjorde där och frågade mig "jaahaa, är det en halvårskontroll du kommit hit för?" och jag svarar med "det vet inte jag.. ?". Hon tog inte min vikt efter att ha predikat om hur otroligt viktigt det är att hålla koll på sin vikt, hon frågade MIG om det var ADHD eller ADD... ja.. hon är säkert supergullig som person. Men som ansvarig för min medicin har hon inte mitt fulla förtroende.
Jag känner att det är bra att jag själv läser om neuropsykiatriska problem och att jag känner mig själv ganska bra (och vet att jag har dålig koll på det mesta) så jag tar själv ganska mycket ansvar. Från och med idag tänkte jag t.ex. anteckna några gånger om dagen hur jag mår för att se om jag hittar något mönster som visar att jag kanske blir darrig sex timmar efter intag av medicin (vilket skulle kunna betyda att det är så min kropp reagerar när medicinen slutar verka). Jag som egentligen ska gå på en 30mg men som reagerade så som jag gjorde i måndags tänkte att jag börjar med 20mg tills de tar slut (två kvar) och sen fortsätter med 30mg för att se om det kanske var att min kropp inte var van som gjorde att det blev som det blev. Det har gått rätt bra.
I måndags (med 30mg) kunde jag inte äta någonting alls. Jag hade med mig matlåda men efter första tuggan blev jag äcklad och kunde verkligen inte äta mer. Men både igår och idag (med 20mg) har min aptit varit som vanligt. Jag blir hungrig och jag äter och det är bra! Så formodligen var det just så som jag misstänkte, att min kropp reagerade starkt för att det var en för hög dos att "starta med".
Men ja. Sjukt att jag träffat min läkare en enda gång och att hen inte är med och reglerar mitt medicinintag..
Back to life, back to reality..
Jag är tillbaka hemma och imorgon kl nio på morgonen ska jag vara i skolan och ha en heldag. Usch. Hade velat vara hemma tre-fyra dagar så att jag kunde packa upp och ordna lite i lugn och ro innan skolan och skolstress börjar. Men får spendera helgen med sådant.
God natt :)
God natt :)
Lista från Egoina
Hur gammal är du?
28
Hur gammal känner du dig?
28
Vad har du gjort i dag?
Kört hem från Malmö till min bostadsort. Fikat hos svärföräldrarna. Ätit Kina-mat med vänner. Ätit på Donken.
Vilken film såg du senast?
Dumma mej 2 (tror jag)
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Höst. Älskar alla höstfärger. Älskar hur bladen på träden sakta byter färg och hur lövhögarna förgyller dagen med alla fina höstlövsfärger. Älskar hur man kan cykla hemifrån och komma fram osvettig men ändå kunna omge sig med varma mysiga halsdukar och mössor. Älskar att vara sugen på en stor kopp varm te. Ogillar dock att det ofta regnar och ogillar dagar som innehåller regn OCH blåst. Men annars så. Soliga höstdagar äger!
Är du besatt av någonting?
Choklad. Serier. Socialt umgänge.
Beskriv platsen du befinner dig på just nu?
Jag ligger i sängen i mitt sovrum. Bredvid mig har jag byrån med en rund spegel på väggen. Framför mig har jag inbyggda garderober och en ställning med skor. Bredvid mig på andra sidan har jag en ställning med klänningar. Och min sexiga man.
När vaknade du i dag?
Ja du. Någon gång innan nio. Med bakishuvudvärk.
Vilken är din favorithögtid?
Hmm.. har nog ingen. Men får bli julen nu då. Och det är tack vare att julen är så fruktansvärt mysig hemma hos svärföräldrarna.
Vad lyssnar du på just nu?
Mitt tangentbord när jag skriver och fläkten i datorn som låter kaoshögt.
Har du någon gång brutit ett ben?
Nej
Snarkar du?
Nej. Men det har hänt. När jag sovit full eller när jag varit extramt trött. Stönar i sömnen har jag också gjort.
Vilket stjärntecken är du född i?
Vågen.
Vad sa du senast?
"- Då sätter jag mig här för jag vill vara nära dig"
Vad köpte du senast?
Ett armband med en fyrklöver på som gick sönder efter en och en halv timme. Sjukt bra kvalie liksom.
Eller nej förresten, det var nog vänskapsparfymen DKNY Be delicious
Hur många gånger har du flyttat?
Fem gånger (tror jag).
Vad åt du till frukost?
Ostmacka och ett gäng svarta oliver.
Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Jag minns inte. Jag har dåligt minne. Men jag var arton. Jag gissar nu men jag tror att jag var singel, gick på gymnasiet och var deprimerad. Haha. Tur att jag inte är där längre.
Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
På sängbordet till höger om mig.
Är du blyg?
Nej.
